Krönikor
Liselotte J Andersson: En fribiljett
Det finns ingen annan väg till sann frihet än att söka Jesu ansikte.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Jag städade en skrivbordslåda och fann en lätt gulnad lapp med tryckta bokstäver: FRIBILJETT, stod det överst och där under med mindre bokstäver: Mot uppvisande av denna biljett kan du känna dig verkligt fri. Jag log när jag läste och mindes honom som en gång gav mig denna fina gåva.
Vad har fribiljetten med söndagens texter att göra? Temat är Friheten i Kristus och evangelietexten förtjänar verkligen en stunds meditation. En kvinna har under arton år inte kunnat räta på ryggen. Texten talar om en sjukdomsande. Jesus lägger sina händer på kvinnan och tillsäger henne frihet från sin sjukdom. Därefter kan de två mötas i ögonhöjd. Plats för jubel? Nja, inte för synagogföreståndaren. Det är nämligen sabbat och då ska man inte springa omkring och göra mirakel utan hålla sig stilla och lugn. Jesus protesterar och menar att somliga tar bättre vård om sina djur än om sin nästa. Även på sabbaten leder man ut djuren och ser till att de får vatten. Det står att Jesus ord får motståndarna att skämmas. Då är de inte helt förstockade. Det finns hopp.
Förlorad frihet kan tydligen handla om ett demoniskt inflytande. Jesus säger att det är Satan som hållit kvinnan med den krökta ryggen bunden. Han använder inte sådana ord varje gång han botar någon som är sjuk, men han gör det vid detta tillfälle. Många av oss kanske skruvar på sig vid dylika uttalanden av Jesus. Vi tycker inte att det är vårt bord, men vägen till vissa former av mental och fysisk ohälsa är igenkännbar för vem som helst. Det kan handla om avundsjuka, bitterhet eller hämndbegär. Visst är det vanliga mänskliga svagheter, men att hänge sig åt dessa mörka stråk kan vara att inbjuda den potentat Jesus kallar en tjuv som slaktar, stjäl och dödar.
Att känna sig verkligt fri – när gör jag det? Jag gör det i skapelsens närhet, där känns det som om ögon betraktar mig utan att döma. Det finns också människor som mer än andra får mig att andas lättare. När jag vistas på de två platser jag kallar hemma känner jag också en särskild frihet. Jag är fri när jag knäböjer på min bönepall och faktiskt oftast när jag står i en talarstol och är någorlunda väl förberedd. Kort sagt, friheten finns när jag inte behöver vara någon annan än den jag egentligen är. Hur jag än vrider och vänder på frihetens kod landar jag i Joh. 8:36: Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. När jag är den jag är, utan förkonstling är det som att Jesus får tydligare tillträde och kan andas sin frihetsvind genom mig.
Han möter all vår rädsla och känsla av otillräcklighet med orden: Du har blivit till fullo känd. Då är ingen förställning möjlig och ingen sådan behövs. Vi är, för att använda ord av Paulus benådade i den älskade.
Det finns ingen annan väg till sann frihet än att söka Jesu ansikte. Om vi inte orkar räta på oss av egen kraft, likt kvinnan i berättelsen, så kan vi likväl viska eller ropa vårt Kyrie : Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig, en syndare. Där finns en evig fribiljett.
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
