Krönikor
Liselotte J Andersson: Kallelse är på liv och död
Ge som gåva, vad man fått som gåva.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Efter många häpnadsväckande solnedgångar har jag råd att lämna min sommarbalkong och ser en film som går på tv en fotbollsfri kväll. En relativt ny film om den passionerade kärlekshistorien mellan Ernest Hemingway och krigskorrespondenten Martha Gellerhorn.
Det jag hinner se gör ett djupt intryck. Ackompanjerad av ett våldsamt åskväder tar filmen min nattsömn.
Jag känner mig ändå uppfriskad morgonen efter. Det är något som tvättat hjärta och tanke, precis som regnet har gjort världen ny. Vreden, blodet, bomberna i det spanska inbördeskriget och de båda älskandes vanmäktiga skrivande blir en spjutspets. Det gäller inte minst Hemingways ord till Martha när hon blir handlingsförlamad av krigets fasor: Det är inte svårt att skriva.
Författandet var kallelsen för Ernest, det som gav honom liv och kanske till slut det som tog hans liv. Så är det med den äkta kallelsen, den är på liv och död.
Det skulle inte apostlarna förneka. På söndag firar vi deras dag, apostladagen. Söndagens gammaltestamentliga röst utgör knappast något undantag. Han som talar heter Jeremia och han fick kallelsen att vara profet. Det innebär enligt Guds tilltal till Jeremia att: Rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera. Är det också ordet till en pastor år 2014 och kanske till en politiker när valet närmar sig? Är det ordet till en förälder, eller en lärare som tar sitt uppdrag på allvar? Ja, kanske är det vad alla av Gud utsända på något sätt ställs inför.
Det är inte svårt att skriva. Någonstans tror jag att Hemingay har rätt. Det är inte svårt att vara i centrum av sin kallelse. Då menar jag inte alls att man där ständigt surfar på en framgångsvåg, men allt är sämre än att vara just där, i hjärtat av sin kallelse. Att med Jesu egna ord: Ge som gåva, vad man fått som gåva.
För Hemingway var det att skriva. Det är nästan livsavgörande att i olika tider och livsomständigheter förstå, vad det är för dig och för mig.
Kallelse är på liv och död. Det intygar Paulus i episteltexten där han talar om församlingstjänare som vågat livet i evangeliets tjänst. Själv är han fängslad och skriver om medfångar som är högt ansedda apostlar. Vad är det som ger högt anseende? Det är nog inte till slut det tillrättalagda och lagom där allt tycks gå ihop – det är snarare att våga livet för det som är värt att både leva och dö för.
Alla kallade och utsända kan på apostladagen ta till sig psaltarpsalmen för denna söndag: ”Du har lärt mig att lyssna … därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra. Gärna gör jag din vilja, min Gud, jag har din lag i mitt hjärta.”
Hemingway har rätt: Det är inte svårt att skriva.
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
