Krönikor
Liselotte J Andersson: När förlusten blir befrielse
... men sällan riktas sökarljuset mot oss själva.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Denna söndags texter är signerade: Jesaja, Jesus och Jakob. Läs gärna dessa eldskrifter. Det är inget för den som vill strykas medhårs, men det är tveklöst evangelium. Vad är det profeten, aposteln och Jesus själv samfällt fördömer? Det är bländverket vi ibland förfaller till – att det blir viktigare att synas än att vara, att äras än att tjäna och att kräva i stället för att hjälpa.
I evangelietexten talar Jesus om de skriftlärde och fariséerna: De binder ihop tunga bördor och lägger på människors axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Det är nog den värsta nidbilden av evangeliet – när det blir krav utan kraft och sanning utan nåd.
Den kyrka jag tillhör har följande paroll: En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen.
Jag går gärna under den fanan och jag tänker att MIG kan få stå med stora bokstäver. Det är ju alltid där det börjar.
Två bibeltexter har en tid rört sig i min tanke och bön. Den ena handlar om profeten Jeremias besök i krukmakarens hus. Det blir Guds tillfälliga lektionssal. Kärlet i krukmakarens hand går sönder och då gör han ett nytt, som han vill ha det gjort. Så kan även våra liv behöva läggas på drejskivan.
Den andra texten som gjort sig påmind är kort och finns i Romarbrevets tolfte kapitel: Låt er förvandlas. De har slagit mig att många samtal och debatter om vårt läge i nuet betonar att omständigheter och omgivning bör förvandlas, men sällan riktas sökarljuset mot oss själva.
Samma obalans tycker jag mig se både i och utanför kyrkan, på offentliga scener och i enskilda samtal. I individualismens spår har vi blivit rädda om vårt eget liv. Jesus påstår att den som vill rädda sitt liv skall mista det. Den som för himmelrikets skull mister sitt liv, ska finna det.
Tänk om det är sant?! Det som först ser ut som förlust blir då den stora befrielsen: Att vara mer än att synas, att hjälpa mer än att kräva, att tjäna i stället för att äras.
Jag stötte på en nyligen pensionerad kollega, dock inte arbetslös. Han jobbar dag och natt med att hjälpa nya svenskar, flyktingar, att komma till rätta i sitt nya land. Visst, han såg lite sliten ut men han strålade när han med kraft strök under: Min fru och jag kunde inte ha blivit mer berikade av en jorden-runt-resa än av detta.
Tro och liv, är temat för denna söndags texter. Jag vet, det finns tillfällen där dessa båda kontrahenter inte alls går ihop och det är sorgligt.
Lika roligt är det att Jesus har rätt så många efterföljare mitt ibland oss. En del av dem vet inte än vem de följer, men de gör hans gärningar. Det kan innebära spännande upptäckter och möten framöver. Jag tror att det finns hopp för Sverige!
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
