Liselotte J Andersson: När mörkret blir morgonrodnad

Bered dig att möta din Gud. Så stod det i fonden till den kyrka där jag tog mina första steg på kallelsens väg. Nu möter jag samma ord hos profeten Amos i söndagens gammaltestamentliga text.

Vem är det jag ska möta? Enligt texten: Han som låter mörkret bli morgonrodnad. De orden gör allting annorlunda. Beredskapen att möta Gud kan då inte handla om upprustning, snarare att låta sig avväpnas. Mörkret ska gå över i morgonrodnad – jag väljer gärna löftet från Amos bok som ingång till denna söndags tema: Den yttersta tiden.

Jag kan inte påstå att jag dagligen umgås med Bibelns texter om tidens slut. Det kan i och för sig inte vara fel att mer ha fokus på här och nu, men kanske missar jag något för egen del och som förkunnare när det som kommer sen får en alltför undanträngd plats. Jag anar det när jag nu läser och mediterar över texterna om den yttersta tiden.

I allas liv kommer dagar och tider av tristess. Inga katastrofer är i antågande – stormvarningar blir falskt alarm, men det mesta är rätt så grådisigt. Inga berg av oro, men inte heller något att se fram emot. Något händer med det trista grå i mitt inre landskap när jag slår mig ner jämte lärjungarna på Olivberget och lyssnar till Jesu undervisning om tidens slut. Kanske inte en förvandling från långfredag till påskdag, men från november till april. Ett gryningsljus.

Hur kan det bli så? Det Jesus säger kan ta strupgrepp på vem som helst: Rykten om krig, jordbävningar och hungersnöd, förföljelse av kyrkan. Ändå andas jag lättare ju längre jag läser. För att allt ska ta slut? Nej, Jesus beskriver inga dödsryckningar. Han säger själv att det är fråga om födslovåndor. Världen ska födas på nytt och vi med den. Jesus säger inte: Don't worry, be happy. Det är inte ofarligt att födas. Porten till livet är trång. Vad är det då Jesus säger: Se till att ni inte låter skrämma er.

Om världens pånyttfödelse ligger i människors händer kan inte jag behålla lugnet, men det som ska ske är inget människoverk. Att fixa morgonrodnaden står inte i vår makt. Det betyder inte att människan är uträknad ifrån födsloarbetet. Det för mig mest allvarliga tidstecknet i Jesu tal från Olivberget är, med hans egna ord – att laglösheten ska tillta och kärleken kallna.

Det är detta som bryter tristessen och känslan av meningslöshet – att vem som helst av oss varje dag kan tända moteldar, morgonrodnaden till mötes. Mörkret ska inte vinna, det är kristendomens ur-tro och denna tro vilar på Jesu uppståndelse.

För en dryg månad sen besökte jag Olivberget i Jerusalem, platsen för Jesu tal om den yttersta tiden. Hans röst har för länge sen klingat av, men hans ord är lika orubbliga som berget: Budskapet om riket ska förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.

Liselotte J Andersson

Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.