Krönikor
Liselotte J Andersson: Salig hon som trodde
Rädsla, smärta, blod och ovana händer.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Levande julkrubbor finns lite här och där i vårt decembermörka land. Jag besökte en av dem, i Hol, Västergötland. Det blåste en isande vind, men kölden försvann när vi till sist såg stjärnan och nådde fram. En blond och vacker Maria sjöng för oss och i hennes famn, ett livs levande Jesusbarn! Inte alldeles nyfödd, men ännu ett di-barn, som såg ut att trivas i händelsernas centrum.
Jag slöt ögonen och försökte föreställa mig hur det verkligen såg ut när det hände sig i Davids stad: Rädsla, smärta, blod och ovana händer. Alla vet hur viktigt det är för en nybliven mor att kunna knyta an till sitt barn. Hur tar man då till sig Gud, i gestalt av en hjälplös baby som hungrigt letar efter sin mammas bröst? Det går knappast att förstå – men kanske kan man tro.
I början av sin graviditet har Maria besökt sin släkting Elisabeth. Vid deras möte har den äldre kvinnan talat tröstande och profetiska ord. Hur kan det hända mig att min Herres mor kommer till mig? Även på ett mer mänskligt plan har Maria fått ett hedersamt omnämnande: Salig hon som trodde. Den till åren komna Elisabeth vet att tron inte alltid är självklar. Hon bad och väntade länge på ett barn och när bönesvaret väl kom, hade egentligen hennes biologiska klocka stannat. Tillsammans med sitt folk har hon också väntat på Messias, Guds smorde. Någon profet har inte uppträtt i Israel på fyrahundra år. Guds tystnad har varit kompakt. I båda kvinnornas fall har tystnaden brutits av en ängel, med bud om att Guds tid nu är inne.
Kanske är det lätt att tro när man haft änglabesök? Det är nog ändå inte där det börjar för Maria. Den lovsång hon sjunger när Elisabeth bekräftat hennes uppdrag är fylld av skriftord från Gamla testamentet. Maria har lyssnat sig till tro. Hon har hört och tagit emot ord från Gud, hon har lyssnat till sitt eget hjärta och till ropet från sin omvärld: Kyrie Eleison, Herre förbarma dig.
Tron får styrka i mötet med Elisabeth, i den glädje de delar mitt i sin bävan. Även det barn Elisabeth väntar har en viktig plats i frälsningshistorien, Johannes Döparen. Den tro som växer i Maria närs och bärs också av löftet som ängeln gav vid bebådelsen: Helig Ande ska komma över dig och den Högstes kraft ska vila över dig.
Salig hon som trodde. Jag kan inte tänka mig en finare text på min gravsten, om det nu ska stå något där. Då behöver jag skärpa min hörsel och inte bara det: Likt Maria vill jag gömma och begrunda de frön av tro som kan ge liv till mig och min omvärld.
Salig hon som trodde. Poängen är nog inte att tro mycket eller lite, men att inte sluta tro – att inte ge upp när det blåser iskallt i mörkret. Kanske hör jag ingen änglasång, men någonstans tränger sig orden fram från herdarnas äng: Var inte rädd! Finns det tyngd bakom dessa ord? Det finns en famn. Armar sträcks mot mig och mot alla som söker någon slags förblivande julefrid. Från krubban och från korset sträcks dessa armar ut. En frälsare är född!
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
