Krönikor
Liselotte J Andersson: Törst – en fråga om liv eller död
Är jag en av adressaterna till Jesu rop? Finns det en törst i mig?
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Det handlar om törst på pingstdagen. Längtan kan uthärdas. Törst är en fråga om liv eller död. I Jan Troells fantastiska filmatisering av Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos, finns en scen som målar en människas törst så att man aldrig glömmer. Drängarna Robert och Arvid har vandrat långt och slitit hårt för att gräva efter guld. Som bekant blir allt till sand. På den långa vägen hem blir öknen deras överman.
Halvt vansinniga av törst kommer de till ett vattenhål. Båda ser skylten Poison (gift). Robert gör allt han kan för att hålla Arvid borta från det frestande men livsfarliga. Det blir ändå omöjligt att låta bli. Den storvuxne Arvid dricker och dör sedan under svåra plågor. Verklig törst är inte förhandlingsbart. Det gäller inte bara vad kroppen behöver, utan i hög grad själva livstörsten.
I pingstdagens evangelietext står det att Jesus ropar: Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten.
Törst är ett livstecken och jag ger gärna Karin Boye rätt: Den mätta dagen är ej alltid störst, den bästa dagen är en dag av törst.
Det är något hos Jesus som tycks väcka en människas törst, så var det när Gud blev människa i synlig gestalt, så är det i dag. Jesus blottlägger livstörsten och denna törst blir en slagruta på jakt efter källan som inte dödar men ger liv.
Är någon törstig… Är jag en av adressaterna till Jesu rop? Finns det en törst i mig? Jag tror att den kan formuleras med några ord som en munk använde för att beskriva sin vän, den välkände andlige vägledaren Thomas Merton, efter dennes hastiga död: Han var framför allt verklig.
Och till den verkligheten hörde hans enkelhet, att han var sig själv. Han sade vad han tänkte och gjorde vad han tyckte borde göras, och så var det inte mer med det. Och det han sade och det han gjorde var grundat i kärleken till Gud och människor.
På den första pingstdagen i Jerusalem hörde alla på sitt eget språk om Guds väldiga gärningar. Därför var glädjen stor. Tungor av eld och helig berusning. Övernaturligt men absolut äkta och verkligt. Pingstdagens evangelietext fortsätter efter löftet om strömmar av levande vatten: Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Den helige Ande tar fram det genuina hos en människa, hon blir mer sig själv. Hjälparen, Anden förhärligar Jesus, gör Jesus tydlig så att hans närvaro blir förnimbar.
Hos Jesus Kristus finns enligt aposteln Paulus, verkligheten själv. Det väcker den djupa törsten hos mig, den som är mer än längtan, den som är på liv och död. Jesu rop får möta mitt: Kom helige Ande!
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
