Krönikor
Liselotte J Andersson: Upplysningsdag
Ytans bländverk försvinner.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
På söndag lyssnar vi till Symeons lovsång. Det hans ögon vilat på är ett nyfött barn, framburet i templet av sina unga föräldrar.
I lydnad för den heliga lagen bär Josef och Maria fram sitt barn, 33 dagar efter omskärelsen, så som det var föreskrivet. Genom att offra ett lamm, eller i den fattiges fall två duvor, upphävdes den rituella orenhet som man tänkte sig att födandet innebar. Jesu jordiska föräldrar hörde till de fattiga, texten berättar att deras offer bestod av duvor.
Hur kunde Symeon veta att detta var ett särskilt barn och hur kunde han veta: Nu är det dags?
Bibelns svar är att helig ande var över den gamle, den heliga anden höll reda på klockan och samme gode helige ande ledde med perfekt timing Symeons steg till Jerusalems tempel. Det kan vara värt att notera att detta sker långt före pingstdagen och andens utgjutelse över Jerusalem. Den andliga torkan har varat länge och Gud har varit tyst, men över den annars okände Symeon vilar alltså helig ande. Den som törstar tycks alltid hitta vatten, oavsett omständigheter. Likaså kan det vara värt att stryka under att de som vaknar först ur den andliga sömnen som utbrett sig är gamla människor. I Lukas skildring börjar det med prästen Sakarias och dennes hustru Elisabet (kapitel 1). Det fortsätter sedan med Symeon och Hanna i kapitel 2.
Hur kan man veta att Symeon var en sann profet? Jag tänker på två goda kriterier:
Det första är att Symeon inte placerar sig själv i centrum. Ljuset kommer från barnet och allt ljus faller på barnet.
Det andra är att Symeon inte väjer för det svåra. Då tänker jag på hans ord till Maria: ”Genom din själ ska det gå ett svärd”. Vi som har facit i hand vet att detta inte var några överord. Maria sjöng en sång när hon besökte sin äldre släkting Elisabeth och den unika kallelsen, att bli mor åt Guds son, ytterligare fick fäste i hennes liv. Den sång som börjar: ”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud min frälsare”.
Magnificat, lovsången har nog inte tystnat, men svärdet finns där och det kan/ska inte förnekas. Så är det med de flesta uppdrag på kärlekens väg: Sången finns där och svärdet finns där.
En fråga och ett utropstecken blir kvar när jag begrundat evangelietexten för kyndelsmässodagen.
Frågetecknet finns i Symeons kommentar till svärdet genom Marias själ, för att mångas innersta tankar ska komma i dagen. Vad betyder det? Utropstecknet är det Symeon säger att barnet i Marias famn är ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna. Närhelst någon ger ett offer för kärlekens skull då försvinner ytans bländverk och djupen uppenbaras, det sant mänskliga och det sant gudomliga. Då ser alla ljuset, även hedningarna. Låt det bli vår bön på ljusets dag, kyndelsmässodagen!
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
