Livsstil
Liv och död drar fulla hus
För Tommy Dahlman har döden sedan barnsben varit en mycket stor och påtaglig del av livet. Tre syskon och två syskonbarn har gått förlorade i olika trafikolyckor. Som rådgivare på en begravningsbyrå kan han i dag förmedla hopp i tankar och samtal om döden.
För femton år sedan hade Tommy Dahlman inte kunnat fungera som en bra rådgivare. Då gjorde döden ännu för ont. I dag däremot uppfattar han sitt arbete som en förmån, något till glädje både för honom själv och andra.
- Det finns så mycket fördomar runt begravningsyrket. Det smusslas med döden, men jag vill att människor ska veta att den är betydligt enklare att handskas med om man talar öppet om den.
- Det finns så mycket fördomar runt begravningsyrket. Det smusslas med döden, men jag vill att människor ska veta att den är betydligt enklare att handskas med om man talar öppet om den.
Har levt ett hektiskt liv
Tommy Dahlman levde tidigare ett både hektiskt och kringflackande liv som predikant och föredragshållare. I slutet av nittiotalet blev han och hans fru föräldrar till ett par tvillingflickor och i samband med detta kände han sig redo för en förändring i arbetslivet. I den vevan kontaktades han av en person på Fonus begravningsbyrå, där han varit och föreläst om existentiella frågor.
- Jag erbjöds jobb som rådgivare och nästan omedelbart kändes det helt rätt. Detta uppdrag är en del av mitt livs väv. Jag kan så väl identifiera mig med människor som bär sorg.
Tommy Dahlman berättar om hur sorgevägen förändrats för de sörjande genom åren.
- Förr var ofta prästen den första person de sörjande träffade. Nu har han hamnat betydligt längre ner på listan och den som är bland de första att möta i sorgen är i stället rådgivaren på begravningsbyrån.
- Det kräver en god människokännare. Förutom att ha en väl utvecklad empatisk förmåga krävs ett stort tålamod. För sorgen människor kommer med till begravningsbyrån bär många olika ansikten. Ibland är de anhöriga som förlamade och då måste vi kunna sitta ner och invänta sorgen.
- Jag erbjöds jobb som rådgivare och nästan omedelbart kändes det helt rätt. Detta uppdrag är en del av mitt livs väv. Jag kan så väl identifiera mig med människor som bär sorg.
Tommy Dahlman berättar om hur sorgevägen förändrats för de sörjande genom åren.
- Förr var ofta prästen den första person de sörjande träffade. Nu har han hamnat betydligt längre ner på listan och den som är bland de första att möta i sorgen är i stället rådgivaren på begravningsbyrån.
- Det kräver en god människokännare. Förutom att ha en väl utvecklad empatisk förmåga krävs ett stort tålamod. För sorgen människor kommer med till begravningsbyrån bär många olika ansikten. Ibland är de anhöriga som förlamade och då måste vi kunna sitta ner och invänta sorgen.
Ett jobb fyllt av goda möten
Förutom den allmänmänskliga biten krävs det av en rådgivare att han eller hon är en fixare av stora mått. Det är ofta praktiska saker som måste ordnas och det kan handla om alltifrån försvunna gravkransar till avsvimmande personer.
- Det är ett krävande jobb men så fyllt av goda möten. För min egen del genererar det positiv energi. Och eftersom uppdraget alltid känns meningsfullt känner man sig också alltid bekräftad. Jag hoppas att jag i andra änden kan bidra med trygghet och förtroende till de sörjande.
Som ett slags komplement till sitt arbete på begravningsbyrån har Tommy Dahlman dragit igång en verksamhet som också fokuserar på de stora frågorna här i livet.
Vid sin sida har han en arbetskamrat från Fonus, Paul ”Paljett” Sahlin, dansbandssångaren som slog igenom och blev en av Sveriges allra största artister på 1970-talet. Tillsammans besöker de kyrkor i trakten kring Trollhättan, där de båda bor, för att möta människor med musik och existentiella samtal.
- Det är ett krävande jobb men så fyllt av goda möten. För min egen del genererar det positiv energi. Och eftersom uppdraget alltid känns meningsfullt känner man sig också alltid bekräftad. Jag hoppas att jag i andra änden kan bidra med trygghet och förtroende till de sörjande.
Som ett slags komplement till sitt arbete på begravningsbyrån har Tommy Dahlman dragit igång en verksamhet som också fokuserar på de stora frågorna här i livet.
Vid sin sida har han en arbetskamrat från Fonus, Paul ”Paljett” Sahlin, dansbandssångaren som slog igenom och blev en av Sveriges allra största artister på 1970-talet. Tillsammans besöker de kyrkor i trakten kring Trollhättan, där de båda bor, för att möta människor med musik och existentiella samtal.
Väcker tankar runt liv och död
- Tanken är att öppna upp för tankar runt liv och död, glädje och sorg. Paul Sahlin bidrar med musik på temat ”Från schlager till psalm” och en punkt i programmet är att vi sitter mitt emot varandra och håller ett samtal kring ett särskilt ämne. Ett exempel kan vara att vi pratar om skillnaden mellan karaktär och image. Men det kan lika gärna handla om trohet eller känslor i livets slutskede.
Tommy Dahlman beskriver glädjen då han i publiken ser ansikten som är bekanta från de begravningar han deltagit i.
- Det känns stort att de väljer att följa oss till kyrkan. Som om vi verkligen har något att erbjuda varandra.
Och Tommy Dahlman poängterar ännu en gång att döden inte alls behöver betyda slut på livet för en som förlorat en närstående.
- Men jag är noga med att framhålla att sorgen inte går över. Sorgen blir ett med en sörjande och det är så det ska vara. Den är inte farlig och ska inte skuffas undan.
En tanke han befäst i sitt eget motto; Sorg är ingen sjukdom, men ett samhälle utan sorg är sjukt.
Tommy Dahlman beskriver glädjen då han i publiken ser ansikten som är bekanta från de begravningar han deltagit i.
- Det känns stort att de väljer att följa oss till kyrkan. Som om vi verkligen har något att erbjuda varandra.
Och Tommy Dahlman poängterar ännu en gång att döden inte alls behöver betyda slut på livet för en som förlorat en närstående.
- Men jag är noga med att framhålla att sorgen inte går över. Sorgen blir ett med en sörjande och det är så det ska vara. Den är inte farlig och ska inte skuffas undan.
En tanke han befäst i sitt eget motto; Sorg är ingen sjukdom, men ett samhälle utan sorg är sjukt.
