Lycka är att få styra över sin egen tid

Den djupa känslan av att vara mer nöjd med livet och all tid man plötsligt har, det är nog den bästa vinsten med att ha blivit äldre, menar Gunnel och Gunnar Crona i Värnamo.

Och även om båda har slutat arbeta så är de nästan mer aktiva nu än någonsin. Gunnel var först ut. Hon gick i pension redan vid 63, precis som många av hennes kollegor på banken. Gunnar gick för drygt ett år sedan efter att ha jobbat de sista 30 åren som skolledare, rektor och skolchef.

Är det skillnad på att bli äldre i dag jämfört med tidigare?

– Ja, till viss del. I dag upplevs man nog inte så gammal som man är, säger Gunnel.

– Vi klär oss mer lika över åldrarna nu, och informationssamhället påverkar oss mer. Även äldre hänger ju på Facebook, bloggar och pratar med barnbarnen på Skype, fortsätter hon.

Och de extra "åren på nacken" ger definitivt en känsla av att vara mer trygg och säker både i vem man är och vad man gör, lägger Gunnar till.

– När det var full fart med jobb behövde man fundera mer. ”Hur är jag i den här organisationen? Vad förväntas av mig?” Nu får jag tycka vad jag vill och lever inte under samma press.

Gunnel instämmer:

– Att vara nöjd med sig själv är en förutsättning för att må bra. I dag vet man lite mer vad man klarar och inte – och man kan vara nöjd med det. Vi har det oförskämt bra!

Men bara för att de i dag råder över sina egna tider har de inte slagit av på takten. Snarare tvärt om.

Gunnar har alltid haft grejer på gång vid sidan av jobbet, både som fritidspolitiker och som ordförande för June folkhögskola (tidigare Viebäck). Han har aldrig varit en sådan som längtat efter pensionen, så när han väl lämnade jobbet som 66-åring dröjde det inte länge förrän han hoppade på ett nytt.

– Jag blev kontaktad av styrelsen för Hela Människan/LP Finnveden, som behövde en föreståndare­ på deltid under en period, berättar Gunnar.

– Och jag är ju gammal matte- och fysiklärare och då de hade akuta behov på June folkhögskola så hoppade jag in på en liten deltid där också under våren.

Gunnar är även ordförande i Värnamo energi och har engagerat sig som volontär hos Erikshjälpen­ secondhand där han säljer möbler en lördag i månaden.

Gunnel uppskattar möjligheten att ta det lugnt – om hon vill. Hon är också van att ha mycket runt sig, och kände hon att det var viktigt att få fortsätta så. Därför volontärjobbar hon som administratör i församlingen, Pingstkyrkan Arken, några timmar varje vecka, och så är hon församlingsledare.

Hon är även kassör i bostadsrättsföreningen och fungerar som god man för ett antal personer, samt sitter med i pingströrelsens pensionsstiftelse.

– Man hinner aldrig ha tråkigt, säger hon och ler.

Servicegruppen i kyrkan tar tid både för Gunnar och Gunnel, som även har låtit intresset för trädgård och handarbete blomma ut vilket har öppnat dörrar in i nya nätverk. Och så har de ju stugan i Skummeslöv som de köpte för femton år sedan.

– Vi lägger mer tid där nu. Det har varit väldigt roligt att lära sig att snickra och jobba med händerna på ett nytt sätt. Jag har till exempel byggt en redskapsbod! säger Gunnar.

– Sedan är det barnbarnen förstås. Tre i Jönköping och tre i Partille. Så ibland far och flänger jag lite för att passa dem, säger Gunnel.

Men mitt i allt farande finns också tid till att lösa korsord i lugn och ro och hinna läsa en bok ända till slutet.

– Jag har alltid gillat att läsa och förr hann man med det runt jul eller sommar. Nu kan jag alltid ha en bok liggande som faktiskt blir läst! säger Gunnar.

Kan det finnas en risk för att det blir lite för mycket av det goda när barn, barnbarn, församling och föreningar rycker och sliter i en? Är det okej att säga nej?

– Ja, det måste man göra. Annars kan det bli hur mycket som helst. Du får förfrågningar hela tiden och då är det viktigt att vara tydlig och sätta gränser, säger Gunnel.

Gunnar håller med, men samtidigt spelar det där att vara efterfrågad en viktig roll för att du ska må bra. Men han vill inte bli en utbränd pensionär.

– Man får hitta balansen, inte kasta sig in i saker men inte heller ställa sig vid sidan, utan faktiskt göra en insats.