Magnus Persson: Festade med de fördömda

Två män. Samma sjukdom. Ändå så olika. Den som alla trodde var frisk och stark dog medan den som alla trodde var döende fick nytt liv. Den ene utstrålade styrka och självsäkerhet, ingen märkte av hans sjukdom och själv förnekade han den och vägrade uppsöka läkarhjälp. Han upplevde sig själv som frisk. Men till slut tog sjukdomen ut sin rätt, snabbare än någon kunnat ana. Han som hade varit så stark blev nu hastigt svag och sjuk och dog. Chocken var total.

Den andre var redan uträknad av alla, också av sig själv. Hans sjukdomsinsikt gav honom dödsångest och desperation och han kände att han måste söka hjälp. Hans många sjukhusbesök förberedde omgivningen på hans snara bortgång. Men hans tidiga upptäckt av att något var allvarligt fel med honom, hans bejakande och erkännande av sitt sjukdomstillstånd och hans ångestfyllda sökande efter hjälp räddade honom. Han som var döende är därför levande. Med hjälp utifrån fortsätter han att hålla sig frisk, för att han vet att han är dödligt sjuk och behöver fortlöpande vård för att upprätthålla sin hälsa.

Gång på gång utmanar Jesus människans självupplevda hälsotillstånd. Han passerar dem som i sina egna ögon är friska, rena och starka. Han dras i stället till dem som är medvetna om sitt hjärtas svaghet, skevhet och sjukdom. Till dem som dagligen brottas med syndens skuld och skam. Alla de vars synd inte bara är ett teoretiskt teologiskt begrepp utan en kännbar och plågsam verklighet.

Barmhärtighet mot de skuldtyngda präglade Jesu liv och tjänst. Han omkullkastade religiösa regler och överskred sociala gränsdragningar när han rörde vid de orena, varmt välkomnade de utfrysta, förbarmade sig över de förtryckta, och – som han gör i dagens evangelietext – festade med de fördömda.

Det är inte synden som håller oss borta från Gud utan vår självrättfärdighet. Det är inte vårt erkännande utan snarare vårt förnekande av sjukdom som dödar oss. Det är vår självupplevda godhet som bedrar oss och för oss bort från Gud.

Varför är detta så besvärande för oss? Orsaken är att det vänder upp och ner på alla våra föreställningar. Nåden introducerar helt andra spelregler än de vi lärt oss. Vi vill arbeta och kämpa för att göra oss förtjänta av Guds godkännande. Vi vill bli friska innan vi uppsöker läkare.

Vi vill höra läkaren säga att han inte finner något fel på oss, att allt är som det ska och att vi är friska. Men sådana människor behöver ju ingen läkare. Självgoda, självbelåtna och självrättfärdiga människor ser inte sitt behov av frälsaren och gör därför Guds nåd omintet. Det är bara svaga och sargade syndare med sjukdomsinsikt som skyndar till doktor Jesus för att få syndasåren förbundna och helade.