Magnus Persson: Jesus leder oss rakt in i världen

Jesu överprästerliga förbön berör bland annat vårt förhållande till världen som troende och som kyrka. Den är inte helt okomplicerad och vi tycks vandra från den ena ytterligheten till den and­ra. Fakta kvarstår – vi befinner oss här i världen och det är i denna värld Gud har satt oss att leva och gett oss ett uppdrag att utföra. Vi är satta att älska, tjäna och vinna denna värld, men samtidigt med den insikten att världen är fallen, för­förisk och fragil.

Flykt från världen kan tyckas vara enda sättet att överleva för den troende. Ett ganska naturligt val för den som inser vilken motsägelsefull miljö den här världen är för den som vill följa efter Kristus.

Men Kristus leder oss inte ut ur världen utan snarare rakt in i världen, som lamm bland vargar. Hans kallelse leder inte till isolation och avståndstagande utan snarare till deltagande. Evangeliet är försoningens budskap, och trots främlingskap och förföljelse, fortsätter vi bygga broar och inte murar.

Mot världen.Ett annat förhållande som tycks prägla kyrkan är konflikt och konfrontation. Vi identifierar och positionerar oss utifrån ett mot-förhållande. Vår utgångspunkt och vår profil präglas av det vi är emot. Och det går inte att komma ifrån att kyrkan bör vara en profetisk röst som vågar peka ut orättvisa och orättfärdighet. Men kanske mer som en intern revisor, som ser sig som en del av världens skevhet och talar utifrån ett vi-perspektiv snarare än ett ni-perspektiv. Evangeliet möter oss inte med fördömelse utan med förlåtelse.

Av världen.I vår längtan efter acceptans, i vår iver att sänka trösklarna och nå ut till människor i relevansens namn, tappar vi lätt sältan och lyskraften. Vi blir som världen i hopp om att världen ska bli som oss. Men en kyrka som är helt anpassad kommer i längden varken skapa attraktion eller irritation, utan har bara tappat sin funktion. Världen blir bestulen på hoppet om ett annat liv, om allt vi förmedlar är en kristen version av det goda livet enligt denna världen. Evangeliets ärende är inte fördelar i jakten på det fina livet, utan frihet för människor som är fångar i detta självförverkligandets slaveri.

I världen.Jesu bön är att vi ska förbli i världen som ett folk som inte är av denna världen. Jesus själv kallas vid sin tillkommelse Immanuel – Gud med oss. Gud kommer till oss, bor med oss, vandrar tillsammans med oss och dör för oss. Fullt ut människa men samtidigt fullt ut Gud. Min bön är att alla kyrkor oavsett namn, i sanning skulle bli Immanuels­kyrkor – Gud med människor, ibland människor och för människor. En sådan kyrka lever i Guds värld, av Guds ord och med allt Guds folk.