Magnus Persson: Lita på kraften i vetekornet

När vi håller ett vetekorn i handen, kan vi omöjligt se dess innehåll och fulla potential. Men vi vet att ett vetekorn innehåller en oräknelig skörd ur vilken vi kan skapa mat, djurfoder och även bränsle.

Men detta kommer aldrig att ske om vi håller fast vid och vägrar släppa taget om vetekornet, då förblir det ensamt och ofruktbart. Det är när vi släpper vetekornet ur vår egen kontroll och låter det falla ner och begravas i jorden som miraklet sker. Håller vi fast vid det ensamma vetekornet, putsar på det och lägger det på en prominent och upphöjd plats, ja då kanske många kommer att se det, men ingen kommer att bli mättad av det.

Nej, det är först när vi förtröstar på det inneboende livet och kraften i vetekornet, vågar släppa greppet och låter det falla i jorden, som vi kommer att få se vackra vetefält ståtligt resa sig och resultera i mat, foder och bränsle.

När Jesus sa det här talade han om sig själv.

Jesus säger detta som ett svar till de greker som kommit för att få en skymt av Honom. Han lyfter deras perspektiv från detta mänskliga att se en kändis, en omtalad man eller stor ledare. Jesus kom inte i första hand för att synas, höras eller efterföljas som en religiös ledare, utan för att dö som en frälsare. Klimax i Jesus liv och tjänst på jorden är döden på ett kors.

Korset är centrum i all sann kristendom. Jesus död är början till allt nytt liv. Korset är skillnaden mellan idoldyrkare och förvandlade människor. Många är fans av Jesus undervisning och vill gärna se och lyssna till den kände predikanten från Galilén. Men förvandling är bara att finna i Jesus kors. Han var mer än en guru, tänkare eller lärare. Jesus var Guds offer för världens synd.

Jesus är ställföreträdaren som dog i vårt ställe. Det är i Hans död vi finner liv. Det är när han förlorar livet som han vinner världen.

Jesus talade om oss.

Vetekornets princip gäller även oss i dag. När vi i denna självförverkligandets tidsålder på alla sätt försöker att finna oss själva och vinna livet med stort L, ställer Jesus alla självförverkligandets principer på ända. Han säger att den som är självupptagen och gör allt för att förgylla sitt liv, kommer att förlora sitt liv. Att dyrka oss själva och vår egen framgång kommer att ödelägga vårt liv och göra oss ensamma.

Självförverkligandets postmoderna evangelium står i skarp kontrast till Jesu självförsakande evangelium. Den siste ska bli den förste. Den minste ska bli den störste. Den som sätter sig längst bak ska bli bjuden längst fram. Den som ger ska få, medan den som vinner hela världen förlorar sitt liv. I världen får vi lära oss att trycka på och bryta igenom, men i mötet med Jesus får vi ge efter och bryta ihop. När vi förlorar greppet fångas vi av Honom. När vi släpper taget tar han över. Vid slutet av oss själva finner vi en ny början i Honom.