Magnus Persson: Sanningen som frigör oss

Söndagens evangelietext innehåller den mest kända, memorerade och älskade versen i Bibeln. Den innehåller själva kärnan i evangeliet. Miljoner utläggningar har gjorts av denna vers, men dess budskap och ärende till oss blir aldrig inaktuellt. Vi ska helt kort titta på den artonde versen "den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd."

Vi lever i en värld där vi ständigt bedöms och fäller domar. Vi granskar och blir värderade från topp till tå. Vi utdelar domar och blir själva dömda av andra. Och inte nog med det, ständigt dömer vårt eget hjärta och samvete oss. Fördömelsen ligger i dag så nära ytan på oss människor att vi blir kränkta för minsta lilla. Kanske för att vårt samvete är så ömt. Omgivningens beskrivningar av det ideala livet ökar ständigt insikten om vårt eget tillkortakommande.

Det är denna dom inom oss som är drivkraften bakom all mänsklig strävan att försöka rättfärdiga sig själv. Men den gör oss också ängsligt självupptagna. Vi bedömer varje insats, jämför oss med den rådande normen, efterfrågar feedback och vill veta var vi ligger på skalan. Vi vill rättfärdiga oss själva och överrösta hjärtats dömande röst och samvetets förlamande ångest.

Vägen är given – vi behöver helt enkelt bli bättre människor. Vi behöver ta tag i våra liv, skärpa till oss och bruka allvar. Men det finns få saker som så tillintetgör vårt behov av Guds nåd som inbillningen att jag kan göra mig kvitt det onda och bli from och god på egen hand.

Nog kan vi lyckas med att få hyfsad ordning på livet, men om man verkligen försöker bli helig och fläckfri på egen hand, kommer man snart inse fördärvet i sitt eget hjärta och förlora allt hopp och bli tröstlös… "den som inte tror är redan dömd".

Men det är där vid slutet av oss själva som vi är redo att bli drabbade av Guds nåd. Ingen som tror att man kan lyckas själv är mottaglig för nåden. Men när vi har förstått att vi bär runt på domen inom oss, finns ingen annan utväg. När jag inser att synden är en del av mig, och att domen med rätta vilar tung över mig, då är det bara de goda nyheterna i evan-geliet som kan ge sinnet ro och hjärtat frid.

När jag sätter min tro till Kristus och förtröstar på att hans död är ett fullgott offer för all min dåtida, nutida och framtida synd, så släpper fördömelsen sitt tyranniska grepp. När åklagarens röst ljuder och samvetet väsnas – svara då enkelt: Det är fullbordat! Domen är redan utdelad. Jesus tog min plats. Det är tron på denna sanning som gör dig fri. ”Den som tror på honom blir inte dömd”.