Magnus Persson: Tro – och du ska få ro

På samma sätt som övervikten hos en för tungt packad väska leder till straffavgift vid incheckningen, betalar vi människor ständigt ett högt pris för våra överbelastade liv. Det finns ingen hejd på krav, prylar, mål och förväntningar om det goda livet som tynger oss med sin börda.

Man blir sliten! Trött av allt fåfängligt strävande och fruktlösa kämpande efter att räcka till som människa. Ambitionen är att leva upp till omgivningens mönsterbild av ett välbalanserat liv i hyfsad lycka, hälsa och framgång. Att vara en engagerad förälder, god make, ambitiös familjeförsörjare och en allmänt spännande människa. Det finns inga marginaler för misstag eller oplanerade omständigheter. Ändå vet vi av erfarenhet att det sällan blir som vi har tänkt oss, och att nya utmaningar kommer adderas till den redan tunga bördan. Krav och förväntningar hopar sig kring oss och gillrar en fälla av dåligt samvete och misslyckande, en fälla som vi gång på gång faller i.

Var finner vi då tröst och kraft, hopp och hjälp? Har kyrkan något att säga? Finns där goda nyheter för tyngda människor? Frågan är om det ens där utgår ord av tröst och hopp eller är vi utlämnade till kvasi-terapeutiska motivationstal som klämkäckt dunkar oss i ryggen? Peptalk från coachen som manar oss att tänka positivt, tro på oss själva, drömma större, ta kontroll över våra liv och göra vårt bästa. Är det vad vi möter i kyrkan? Eller kanske fundamentalisternas hårda stämma som påminner om lagens krav och hur långt vi har kvar om vi ska nå fram till Gud?

Var förkunnas det rena evangeliet om nåd över allt förnuft och nåd över alla gränser? Var förkunnas det saliga budskapet om Kristus som uppfyllde lagens krav för mig och tog min synd, min skuld och mitt straff på sig? Finns det en förkunnelse som inte gör mig hopplöst självmedveten i självförverkligandets jäkt, utan som fäster mina ögon på Jesus, på hans nåd och barmhärtighet?

När vi hör lagen från talarstolen lämnar vi kyrkan uppfyllda av vad vi bör vara och behöver göra för att Gud ska vara nöjd med oss. När vi hör evangelium lämnar vi däremot kyrkan upplyfta av vad Jesus redan gjort för oss.

Jesus ger en inbjudan till alla som är trötta, slitna och misslyckade. Till alla som är plågade av ett dåligt samvete, en gnagande känsla av skam och misslyckande. Dem når detta ord. Goda nyheter för dem som vet att de är dömda, inte minst av sig själva. En livlina för dem som tappat greppet och befinner sig i fritt fall på väg mot avgrunden. Lättnad för tyngda hjärtan. Mildhet för de hårdhänt hanterade. Vila för de kämpande och utmattade. Ro och frid för oroliga och ångestfyllda själar. Kom till mig, alla ni som inte får till det! Kom till mig, alla ni som inte räcker till! Kom till mig, alla ni som kommit till slutet av era egna ambitioner och resurser. Jag ska ge er vila!

Religion säger gör – men det blir aldrig gjort. Men Kristus säger gjort – bara tro, och du ska få ro.