”Man kan tro på helande utan att förneka lidande”

Greger Andersson är professor i litteraturvetenskap vid Örebro universitet, men har tidigare varit anställd vid Örebro teologiska högskola och har fortfarande koppling dit. Han var redaktör för boken "Sjukdom och helande – att tro på Guds ingripande utan att förneka lidandet" (Libris 2014) och har således fått anledning att fundera extra på Guds ingripande i världen.

Professorn menar att de bibliska författare som skrev om Jesu under och helanden gjorde det utifrån en övertygelse att dessa helanden även skulle kunna ske efter Jesu död.

– Men detta är också en fråga om tolkning. Till exempel finns det bibelkonservativa grupper i framför allt USA som menar att nådegåvorna bara var i funktion fram till Nya testamentets tillkomst och att vi därmed inte längre kan utföra helanden i Guds namn.

– I Sverige är det inte heller entydigt hur kristna tänker kring helande. Vi har Bibelns texter och så har vi verkligheten och så försöker vi hitta en dialog dem emellan. Att ta Jesus som förebild när det kommer till helande är inte problemet, men den svåra frågan är de bibelställen där Jesus utlovar obegränsat med under. Hur ska man hantera de texterna?

Ja, hur ska man hantera dem?

– När vi skrev boken om helande landade vi att man inte kan läsa texterna som om helande vore en rättighet. Snarare kan man se dem som tecken och därmed något som sker ibland. När Jesus helade människor visade han på medkänsla och förklarade innebörden av Guds rike. Undret i sig var alltså inte alltid det viktigaste, utan något som vittnade om Guds närvaro bland sitt folk och förkunnade det som en dag skulle komma; en dag då Gud befriar hela mänskligheten och upprättar hela skapelsen.

I samtal om helande är den ofrånkomliga frågan varför vissa verkar bli helade och andra inte. Ofta pratar man om trons betydelse för att ett helande ska ske. Vilken betydelse kan vi tillskriva tron utifrån Bibelns texter om helande?

– I Nya testamentet hänvisar Jesus till tron, men det är inte alltid den enskilda människans tro som har betydelse. Ibland är det tron hos dem runt omkring som Jesus hänvisar till. Till exempel i berättelsen om vännerna som firar ner den lame mannen genom taket för att han ska bli helad.

I vissa traditioner pratar man om att ”ta emot ett helande i tro”. Vad tänker du om det?

– Om vi säger att vi ska ta emot det Jesus redan har fullbordat, är det indirekt ändå upp till oss.

– Det man också säger är att problemet aldrig sitter hos Gud, men var sitter det i så fall? Jag tror inte att det är så att allt är klart från Guds sida och sedan upp till oss. Snarare är det så att ibland gör Gud saker och ibland inte. Genom kyrkans erfarenhet har det visat sig att påståendet att Jesus helar bara man tror, inte stämmer. Att tala i de termerna riskerar snarare att skuldbelägga människor som är sjuka.

Om vi tänker att helandet framför allt är upp till Gud, är det då ens någon vits att be om helande?

– Man kan tänka på olika sätt kring Guds ingripande. Antingen som att Gud agerar och vi som reagerar. Eller som att vi agerar och Gud reagerar på det. Men jag tror att det handlar om att Gud och människan interagerar med varandra. Utifrån en biblisk modell kan man se hur Gud skapar en relation med sitt folk, vilket bygger på en ömsesidighet.

Greger Andersson håller med om att helande inte är en enkel fråga och just därför betonar han att kyrkor bör tänka igenom var man står teologiskt och framför allt hur man ska möta en människa som är sjuk och söker förbön.

– En kyrka kan hamna i ett problem när människor ber väldigt olika kring detta. En del befaller sjukdomen att lämna kroppen medan någon annan ber att Gud ska hela om han vill.

– Jag är övertygad om att vi måste prata om en metod för andlighet och det finns ett värde i att använda modeller på rätt sätt. Samtidigt som det då finns en risk att vi låser in Guds handlande och i stället sysslar med något som liknar magi.

Greger Andersson tror att ett grundproblem när vi talar om helande är föreställningen om att Gud ska tjäna oss i stället för tvärtom.

– När du blir kristen är det för att du ska tjäna Gud och vi bör akta oss för att bara söka Gud för att han ska hjälpa oss med olika saker. Vi är i stället kallade att nå ut i den här världen och leva för Honom, oavsett om vi är sjuka eller friska.

Perspektivet om att tjäna Gud oavsett livssituation återkommer i boken som Greger Andersson var redaktör för. En röd tråd både i boken och i samtalet med Greger Andersson är att lidandet inte är något vi bör förneka. Och kanske inte ens något vi alltid behöver förstå.

– Lidande är en naturlig del av livet och vi behöver inte hitta en orsak till det. I stället tror jag mycket på att kyrkan är kallad att dela världens lidande och vittna både om Jesus och om ett annat rike. Jesus säger ju till exempel i Matteus 25 att "Jag var sjuk och ni besökte mig inte" och inte "Jag var sjuk och ni helade mig inte".

– I det här väcks också frågan om vi ska använda helanden som gudsbevis? Ibland ser man bara helanden som det som är vetenskapligt oförklarligt, men om Gud bara finns i det oförklarliga, vad är han då för Gud? Finns han i så fall bara långt borta där vi hör att mirakel sker? I min uppväxt fick jag höra om att något inte kunde förklaras på annat sätt så var det inte Gud, men mina egna erfarenheter säger mig att de gudsbevis som jag fick aldrig skulle hålla i en vetenskaplig diskussion. Det handlar snarare om en visshet om att där och då hjälpte Gud mig.

– Frågan blir: Ber vi för människor som är sjuka för att få ett gudsbevis eller för att vi genuint bryr oss om dem?

Läs mer | ”Det finns risker med undervisningen”

Läs mer | ”Från Guds sida finns inga hinder för helande”

Läs mer | ”Man kan tro på helande utan att förneka lidande”

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.