Martin Graham gick Alphakurs för att provocera men fann Gud

KRISTIANSAND, NORGE. Mannen med det svarta förklädet är den första kontakten med Q42, pingstförsamlingen Filadelfias nya uppmärksammade bygge i Kristiansand. Martin Graham hälsar välkommen och berättar om verksamheten och hur han hamnade där.

– När jag för 20 år sedan flyttade­ till Kristiansand hade jag en vän som bjöd in mig på en Alphakurs. Han sade att om du ska bo i Kristiansand, i Norges­ bibelbälte, så måste du veta vad kristendom är för något, berättar Martin Graham över en kopp kaffe i den ljusa entrén.

På den tiden levde han ett glatt men ytligt liv med mycket festande. Han var företagare och drev en McDonalds-restaurang. Martin ville inte säga nej till sin väns inbjudan, utan anmälde sig till Alphakursen som hölls i Randesunds Missionskyrka utanför Kristiansand.

– Jag gick dit mest för att provocera, det var min utgångs­punkt. Jag visste inte vad Alphakurs­ var för något. Men det var något som berörde mig och jag genomförde hela kursen.

Pastorn som ledde Alphakursen uppmuntrade Martin att be en minut varje dag för att "öppna telefonlinjen till Gud". Trots att han dittills haft helt andra värderingar och knappt visste vad kristen tro var, lydde han pastorns råd.

– Jag gick på Alphakursen och blev bemött på ett fantastiskt­ sätt. De var intresserade av mig som person och diskuterade­ saker på djupet. De berättade vad Gud kunde­ göra för mig. Och de visade att de kristna­ värderingarna är något­ som fungerar. Jag fick nya vänner och kom in i en ny miljö.

– Och så fick jag den nya kommunikationen med Fadern i himlen.

Men trots att Martin Graham­ tog pastorns på orden och började att formulera böner till Gud, upplevde han inte att han fick några bönesvar. För honom var himlen fortfarande tyst.

– I slutet av Alphakursen gick jag till en kyrka. Jag satte mig ner och sade till Gud ”jag inte har hört från dig. Om du finns Gud, så måste du visa det på det här mötet, annars kommer jag aldrig tillbaka till en kyrka”.

– Mitt i mötet var det plötsligt­ en kvinna som gick fram till pastorn och sade att hon hade fått ett budskap från Gud. Hon gick upp på scenen och tittade på mig och sade: "Om du vill in i Guds rike, ska du ta emot honom­ här och nu. Och du ska få uppleva fantastiska saker." Jag satt där och nackhåret bara reste­ ­­sig, säger Martin Graham.

Han berättar att det var en tystlåten liten kvinna som efter mötet sade till honom att hon aldrig tidigare gjort något sådant.

– Jag sade till henne att ”jag blev frälst på grund av dig”. Det var helt fantastiskt.

Martin Graham växte upp som diplomatbarn och har bott i Argentina, Finland och Schweiz. De starkaste minnena finns från Schweiz där familjen bodde i tio år.

– Jag var 15 år när min mamma plötsligt dog. Hon var 41 år gammal och fick hjärnblödning och föll ihop på badrumsgolvet medan vi stod och packade för att åka iväg på påsklov. Det hela hände så otroligt abrupt och det var den tuffaste perioden i mitt liv.

Pappan, som var mitt i den diplomatiska karriären, beslutade att flytta tillbaka till Norge med sina fyra barn. Det var tufft för tonåringen som knappt kunde norska och som fick anpassa sig till det norska samhället efter många år i diplomatkretsar.

– Min pappa var en ”tuff typ” som satt där ensam med fyra ungar, utan sin fru eller någon annan familj som kunde hjälpa honom. Han sa till oss barn att vi inte skulle gråta över mamma. Här var det bara att resa sig, skaka av sig sorgen och försöka leva vidare. ”Det här lägger vi bakom oss barn, det här klarar vi utan tårar”, sa han.

– Jag minns det så väl. Jag stålsatte mig och grät inte en tår på 25 år.

Känslorna och tårarna kom sedan som en befrielse när han, efter en tid som kristen, tillät vännerna att be för honom.

– Jag sa okej och satte mig ner. De la händerna på mig och bad. Jag började gråta som ett litet barn. Fick släppa den tuffa fasaden och vara svag, berättar Martin Graham.

Omkring sig hade han nu människor som önskade honom väl och som brydde sig. Fördämningarna brast och det kändes som en otrolig befrielse.

– I den stunden upplevde jag verkligen att Gud bar mig.

Martin upplevde att han skulle börja laga mat till sina nya vänner på Alphakursen. På samlingarna, som har mellan 60 till 120 deltagare, ingår en varm måltid och där ville han hjälpa till fastän han inte hade någon utbildning. Martin var företagare. Men han ville lära sig och det gick bra. Riktigt bra.

I dag han har laget mat varje höst på Alphakurserna i 13 år.

– Jag har räknat på det och jag har spenderat ungefär 2 000 timmar i köket inför Alphakurserna, men det är bara en glädje att få glädja andra människor me god mat och jag har blivit väldigt bra på att laga mat med åren, säger han med glimten i ögat.

– Det var så tydligt att Gud ville att jag skulle göra det här. Jag stortrivdes med det.

Han kom till en punkt då han sålde sin hamburgerrestaurang och startade en cateringfirma. Det blev en rivstart direkt. Första året blev han ansvarig för ett julbord för 1 200 gäster och uppdragen har fortsatt att ticka in.

– Förra året var det kungabesök i Kristiansand. Vi fick ansvaret för serveringen till 300 personer, säger den självlärde kocken.

Fast helst vill han inte kallas­ kock.

– Jag är en matentusiast. Jag gör det med Gud i mitt hjärta, säger han med ett innerligt skratt.

Matentusiastens mål är att få människor att känna sig välkomna och sedda och såklart att de ska få njuta av god mat. Detta har han överfört till Restaurang Q42 som är Filadelfiakyrkan i Kristiansands lunchrestaurang.

Dessutom bjuder de på buffé på söndagar efter gudstjänsten där de serverar 250 till 500 gäster.

– Jag jobbar själv 40 söndagar om året och när maten är klar är det bästa att gå runt att servera alla kaffe och få prata med var ocn en och se till att de trivs. Att göra det med vissheten att allt vi gör är till Guds ära gör att det här är det bästa jobbet i världen.

På församlingens hemsida marknadsförs Q42 som en levande plats dit man kan komma alla dagar.

– Det är så flott att få vara chef för den här biten av församlingens verksamhet. Jag är så glad att ja fått nådegåvan som är så praktisk, att jag får hålla på med mat och vara med människor. Jag är inte den som ber länge, sitter och studerar Bibeln i timmar och filosoferar.

– Men jag är bra på att jobba 16 timmar för Gud om det behövs. Jag vill skapa en bra stämning i detta fina hus. Det är så fint att få ge tillbaka till Gud det som jag har fått av honom, säger Martin Graham.