Mathildas tro utmanade hela den dåtida litteratureliten

Mathilda Roos fick flera stipendier av Svenska Akademien än Selma Lagerlöf. Hon tog sig an tidens frågor, som flickors sämre möjligheter till utbildning, "dockhustruns" ytlighet, den fria kärleken, patriarkatet och mycket mera, ofta med hjälp av satir och karikatyr. Hon angrep den sexuella dubbelmoralen och ville ha samma sexualmoral för kvinnor och män.

Men i litteraturhistorien talas det icke desto mindre tyst om henne. Skälet är att de kritiker i hennes samtid som förut höjt henne till skyarna inte stod ut med hennes omvändelse. Snorkigt påstod de att hon efter omvändelsen mest ägnade sig åt att skriva uppbyggelselitteratur. Frågan är om de ens läste hennes verk. Modern forskning visar nämligen att hon behöll sitt sociala patos och sin radikalitet och tog sig an tidens frågor även som kristen. Mathilda anslöt sig 1892 till KFUK, men var annars angelägen om att stå fri från religiösa, politiska och litterära partibildningar. Hon led av kritikernas avståndstagande.

Totalt skrev Mathilda ett femtiotal böcker. Romanerna handlar oftast om kvinnofrågor och samhällsproblem. "Hvit ljung" anses ha bidragit till att förbättra lärarinnornas löner. Stockholmsromanen "Familjen Verle" från 1889 har kallats hennes bästa. Den handlar om vad som är Guds mening med livet och "detta stora som kallas Guds kärlek".

Hon skrev också en hel del bibelrelaterade texter, och ett par av hennes många barnböcker illustrerades av Jenny Nyström. Hon gjorde ofta skarpa inlägg i tidens aktuella frågor, bland annat gick hon i polemik med Ellen Key. Därtill var hon en uppskattad folklivsskildrare.

I backspegeln kan man se att systrarna Roos är portalgestalter för en ny tid.

Håkan Arenius

Håkan Arenius skriver bokrecensioner i Dagen. Han har tidigare arbetat som ledarskribent och redaktör.