Micael Bindefeldt: Jag skulle gärna flytta till Israel

För Micael Bindefeld finns tanken på att flytta till Israel ständigt som en tänkbar reträttplan.

– Jag har själv varit väldigt förskonad från antisemitism, men jag är väl medveten om att det inte är så för alla, säger festfixaren som just nu är aktuell med boken om sitt liv.

Som barn stod Micael Bindefeld vid katedern innan påsken och undervisade klassen om det judiska påskfirandet Pesach och om Israels folks uttåg ur Egypten.

– Jag och min bror var alltid väldigt stolta över vår judiska identitet och det tror jag var min mammas förtjänst. Hon kunde ringa till min lärare och säga att ”nästa vecka när ni andra firar påsk, så firar vi den judiska högtiden Pesach och Micael vill gärna hålla en föreläsning för klassen och berätta om den”. Så det gjorde jag varje år, berättar han.

Micael Bindefeld konstaterar med ett leende att han växte upp i ett väldigt svenskt hem och samtidigt ändå inte. När charterresorna kom på 1970-talet och klasskompisarna åkte till Kanarieöarna reste familjen Bindefeld i stället till Eilat eller Netanya i Israel. Resorna till Israel har Micael fortsatt att göra kontinuerligt genom livet. När vi möts en solig försommardag på hans kontor på Östermalm i Stockholm är festfixaren och pr-konsulten just hemkommen efter en helg med familjen i Tel Aviv.

– Det är märkligt att man kan känna en sådan otroligt stark delaktighet och gemenskap med ett folk trots att jag varken delar språket eller helt ens kulturen, säger han.

Vad skulle du säga att Israel betyder för dig?

– Det har jag ofta grubblat på, inte minst den här helgen. Jag har funderat på vad det är som ”connectar” så otroligt starkt, för det är väldigt starkt för mig. Det kan vara en fostringssak, någonting som kommer från uppväxten. Men det är verkligen en stark närvaro.

– Kanske kan det också handla om detta att man plötsligt blir en del av en majoritet i stället för en minoritet. Jag tänker inte dagligdags i Sverige att jag är en del av en minoritet. Men i Israel känner jag verkligen hur det är att som jude att få tillhöra en majoritet.

Har du funderat på att flytta till Israel?

– Ja, för några sedan funderade jag ganska mycket på det. I dag tänker jag mer att det är en reträttväg. Alla judar har rätt att få ett israeliskt pass. Om vi hade haft ett eget land 1938 i stället för 1948 så hade sex miljoner människor haft någonstans att ta vägen när ingen annan ville ta emot dem vid andra världskrigets början. Där känner jag, som jude i diasporan, ett slags ansvar för Israel.

Micael Bindefeld har ett starkt engagemang i kampen mot antisemitism. 2014 grundade han ”Micael Bindefelds stiftelse till minnet av Förintelsen” som varje år delar ut stipendier till människor som sprider kunskap om Förintelsen till den breda svenska allmänheten

– Jag har själv varit väldigt förskonad från antisemitism, men jag är väl medveten om att det inte är så för alla judar i Sverige i dag. Det faktum att jag själv känner mig trygg gör att jag känner ett ansvarar att stå upp för min judiska identitet för att ge lite stöd till de judar som inte orkar göra samma sak.

Micael Bindefeld har själv släktingar som mördades i Förintelsen. Flera av dessa levnadsöden beskrivs i hans nyutkomna bok Mannen myten minglet (Albert Bonniers Förlag) som han skrivit tillsammans med journalisten Malin Roos. Han berättar att alla de första mötena han hade med journalisten slutade med att han förbjöd henne att skriva det han just berättat. Men sakta men säkert växte övertygelsen att han ville berätta. Både sin egen och familjens berättelse.

– Min farfar sökte sig hit och fick svenskt medborgarskap redan 1933 för att han märkte att det började bli svårare att leva som jude i Tyskland. Han kom från en familj med tio syskon och av dem var det bara tre som kom att överleva Förintelsen.

I boken finns bland annat en häpnadsväckande berättelse om hur Micael Bindefelds farfar fick hjälp av svenske kungen att rädda tre syskon i släkten undan Förintelsen.

– Jag visste att pappas kusin Sigge och hans två systrar hade räddats genom att min farfar hade skrivit till kungen och vädjat för deras situation. Men genom arbetet med boken har de här berättelserna man hörde i barndomen fått ett annat djup och nya konturer.

Vid sidan av de historiska berättelserna från Förintelsen skriver Bindefeld i Mannen myten minglet om sin egen livsresa från frisör uppvuxen i Göteborg till att bli Stockholms stora festfixare. Mest personlig blir han dock när han skriver om det gångna året när maken Nicklas kämpat med svår cancer. Micael Bindefeld är öppen med att makens sjukdomstid blev traumatisk även för honom själv.

– Det blev nästan jobbigare för mig som inte hade den här tydliga målbilden att kämpa för. Hela Nicklas liv handlade under den här tiden om att göra allt för att bli frisk igen. Min roll blev mer att försöka få vardagen att fungera och jag kände mig rätt ensam, trots alla vänner jag har runt omkring mig.

– Jag har nog inte bearbetat det här färdigt än.

Micael Bindefelds talar lugnt och eftertänksamt om den svåra tiden. Han konstaterar att hans judiska identitet är mer kulturell än religiös, men han medger samtidigt att när en svår sjukdom drabbar familjen väcks ändå ett behov av att vända sig någonstans utanför sig själv.

– Man kanske ber en bön ändå. Pratar med någon eller något. Det kanske inte är någon farbror med långt skägg, utan mer som en slags bearbetning och dialog. Men jag märker att jag inte har några bra formuleringar för att beskriva det, säger Micael Bindefeld och slår ut med armarna.

Skulle du säga att du har en tro?

– Jag vet inte om jag har en tro. Jag hade ingen religiös judisk uppväxt. Men mitt hjärta är fullt av den här judiska tillhörigheten och de judiska berättelserna har så klart format mig både moraliskt och som människa.

Cancerbehandlingen av Micael Bindefelds make Nicklas gick bra och i dag ser de med tillförsikt på framtiden för dem båda och deras son Simon. Micael Bindefeld befinner sig på en plats i livet där arbetet inte längre är allt. Han beskriver med högtidlighet i rösten hur hans stiftelse kommer att finnas kvar även när han själv inte längre lever. Samtidigt är det tydligt att hela Sveriges festfixare är stolt över en karriär som sträckt sig över många decennier.

– Jag har fått ägna mig åt det som jag varit ganska bra på och jag har fått finnas i rätt jordmån, bland människor som trott på mig och uppmuntrat mig.

Du har ägnat ditt yrkesliv åt att bjuda in till fest, vad skulle du säga att festen fyller för existentiell roll?

– Fest är ju ett begrepp som många tänker är lite ytligt. Men festen är ju ett sätt för människor att under avslappnade former skapa nya relationer och fördjupa befintliga relationer. Jag såg mig redan när jag var ung som någon som kunde föra samman människor. Och just detta – att genom mitt aningen spretiga kontaktnät få människor att hitta varandra – har jag varit väldigt stolt över. När jag ser tillbaka på min karriär och mina fester så är de en spegelbild av 50 års vänskap, säger Micael Bindefeld.

Fakta: Micael Bindefeld

• Ålder: 63 år.
• Bor: I Stockholm.
• Yrke: Festfixare och pr-konsult.
• Familj: Maken Nicklas Sigurdsson och sonen Simon.
• Aktuell: Med boken ”Mannen, myten, minglet” (Albert Bonniers Förlag)

Micael Bindefelds bok "Mannen, myten minglet". (Pressbild)

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"