Bilagor
"Mitt jobb är att berätta för världen"
Hon har ett tufft uppdrag i en riskfylld miljö. Men svenska Åsa Runström har aldrig tvekat över jobbet som kommunikatör vid Panzisjukhuset. När energin sinar får hon ny kraft av de drabbade kvinnorna hon möter.
Du har jobbat i ett år som kommunikatör vid Panzisjukhuset. Varför sökte du jobbet?
- Jag besökte Kongo första gången 2003, då som reporter. Senare började jag engagera mig i Immanuelskyrkans Kongo-utskott i Stockholm. Efter den senaste resan kände jag att där ville jag jobba. Men visste att det krävdes en intensivkurs i franska.
Du har varit journalist i över tio år på olika lokaltidningar, SVT, tidningen Metro och Sändaren och jobbat med strategisk kommunikation. Men uppdraget i Kongo innebär helt nya utmaningar. Tvekade du aldrig inför det?
- Jag visste ju att det var oroligt i östra Kongo och att man måste vara säkerhetsmedveten, men samtidigt sa magkänslan hela tiden att det var rätt. Och jag hade nog trott att jag skulle vara mer begränsad. Jag bor på svenska missionens område där vi stöttar varandra och jag känner mig inte osäker här och har rest runt ganska mycket.
Hur orkar du möta alla svåra livs-öden?
- Jag får höra och se mycket svårt, det är en tuff tillvaro för många människor. Men samtidigt möts jag av så otroligt mycket värme och glädje från dem jag möter och arbetar med. Kvinnornas kraft smittar av sig.
Har de något att lära dig?
- Ja, genom sitt sätt att resa sig upp och gå vidare, genom styrkan som finns inom dem. De orkar skratta och skämta trots allt de varit med om. När jag frågar dem hur det går till säger de att ”detta är livet, man kan inte bara lägga sig ner”.
Vad gör du på fritiden?
- Jag umgås med vänner och tycker om att springa- det rensar huvudet. Jag tränar också vid ett gym och simmar i Kivusjön.
Vad är din viktigaste uppgift?
- Att få fram ett tydligt budskap från Panzi. Att kommunicera på ett sätt som inte ger en förenklad bild utan skapar förståelse och engagemang. Det finns en likgiltighet inför en situation som känns alltför svår och långt borta. Många tänker nog att de inget kan göra, men det kan de. Man kan börja med att bry sig!
Vilka är dina värdefullaste erfarenheter hittills?
- Att jag ganska snabbt blivit en del av gemenskapen och personalen här på Panzi. Jag är tacksam för de otroliga möjligheter och erfarenheter det innebär att som svensk få jobba här i en lokal organisation.
Ser du hopp för kvinnorna i Kongo?
- Ja, man måste tro på förändring. Visst finns ibland en trötthet hos dem som jobbar här inför att det inte tycks hända något trots allt de berättar. Men det var inte länge sedan det hölls fria val och förändring tar tid. Jag möter kvinnor som steg för steg byggt upp sina liv igen, startat företag, byggt hus. Det ger hopp.
Namn: Åsa Christina Runström.
Ålder: 36 år
Familj: Mamma, pappa och syster med familj.
Bor: Bukavu, DR Kongo.
Yrke: Journalist och kommunikatör.
Kuriosa: Gillar att köra bil och att vandra i berg. Förbereder mig just nu för att klättra upp för en vulkan i Goma.
