”När jag sa förlåt till min fosterpappa förstod jag att Jesus är på riktigt”

Efter år av skam och ångest fick Max be om förlåtelse till en av dem han svikit värst. Då väcktes också tron på en Gud som inte dömer utan är kärleksfull och förlåtande.

Under sin uppväxt levde Max mer borta än hemma.

– Från det att jag var 11 till 21 år så blev jag familjehemsplacerad 25 gånger. Jag kom hem i kortare perioder mellan varven, men det var alltid misär, berättar han.

Av alla de platser där Max var placerad, är det ett familjehem han särskilt bär med sig. Det var en familj på Gotland, där han kom att bli kvar under fem år.

– När jag först kom dit kallade jag Gotland för ”helvetesön”. Jag kände mig instängd och ville bara därifrån. Men familjen jag hamnade hos fick mig verkligen att trivas. Jag fick en superfin relation till dem.

Max berättar att familjen bjöd in honom i deras aktiviteter och intressen. De visade honom förtroende och när fosterföräldrarna skulle resa bort bad de Max att vakta gården.

– Jag hade några kompisar hemma, och när familjen hade åkt så bjöd vi in fem stycken till. Vi började festa och det spårade ur mer och mer. Vi tog deras bilar och åkte runt med dem på gården, och förstörde en massa saker.

När fosterföräldrarna kom hem möttes de av förödelsen som Max och hans kompisar hade ställt till med.

– Det var första gången såg min fosterpappa arg. Jag skämdes enormt mycket, men i stället för att be om förlåtelse så drog jag bara därifrån.

Detta blev början på ett flyktbeteende.

– Jag lämnade ön och hade ingen kontakt med dem på många år. Det var också efter det som min kriminella karriär tog fart på allvar. Jag började bära vapen, sälja droger och gjorde massor av hemska saker.

Pojkvän vann miljoner - slösade bort allt

Max växte upp under extrema förhållanden på många sätt. Han bodde hos sin mamma som kämpade med missbruksproblem. Vid sju års ålder hamnade Max och mamman på ett hem på grund av moderns missbruk, och vid 11 års ålder greps Max av polis för första, men knappast sista gången, eftersom han stulit en bil.

– Jag hängde mycket med äldre personer från området och försökte spegla dem i mitt sätt att vara. Jag försökte även efterlikna vissa män som min mamma hade.

Under en period i Max liv vann en partner till hans mamma en mångmiljonvinst på trav. Plötsligt förändrades familjens tillvaro radikalt, saker i deras liv kunde ha blivit enklare och till det bättre, men missbruket gjorde att pengarna på kort tid slösades på vidlyftiga köp av dyra prylar, bilar och hus som man sedan inte kunde ta hand om.

– Jag brukar säga att jag testat att leva på alla sätt. Rent materiellt har jag varit på botten, på toppen och sent tillbaka till botten.

Hade du någon kontakt med din pappa under uppväxten?

– Ja, han var en stor trygghet för mig. Jag minns att han kom och hämtade mig från ett hemskt familjehem där jag blev slagen av fosterpappan i familjen. Pappa var fantastisk på många sätt, men han kunde inte sätta några gränser och kämpade också med ett alkoholmissbruk, vilket gjorde att han inte var så närvarande.

Blev en fara för sin egen familj

Som ung vuxen fördjupades Max kriminella livsstil. Men en dag hände det som fullständigt slog tillvaron i bitar.

– Jag blev tagen av polisen, som berättade att min pappa blivit mördad och att jag var misstänkt för mordet.

Sorgen och chocken slog honom med full kraft. Och även om polisen senare avskrev misstankarna mot Max kände han en djup skam över det som hänt.

– Polisens teori är att gärningsmannen kommit hem till pappa för att leta efter mig och att det blivit ett bråk där pappa knivhuggits så illa att han dött.

– Jag har burit jättemycket skuld och skam efter det här. Nu började också min övriga familj att varna mig och säga att jag måste flytta från stan, annars skulle de inte våga ha något med mig att göra längre.

Begick rån och dömdes till fängelse

Någon nystart i en ny start blev det blev dock inte. I alla fall inte där och då. I stället dömdes Max till fängelse i tre år och 9 månader för ett rån.

– När allt var som mörkast började att be och söka efter Gud. Jag märkte ingen dramatisk skillnad direkt, men små saker började hända till det bättre.

Max berättar om att hans biologiska mamma hade tipsat honom om en tjej som hon tyckte att han borde träffa.

– Vi sågs några gånger och trivdes tillsammans, men till sist var jag ju tvungen att berätta att jag skulle in i fängelset. Till min förvåning ville hon fortsätta ha kontakt och skriva till mig.

Breven, som i bland kunde vara upp till 20 sidor långa, kom att bli en livlina innanför murarna för Max, och brevväxlingen fördjupade relationen och ledde till kärlek.

Under åren i fängelset hände också något annat som kom att påverka honom i grunden. En händelse som Max i dag beskriver som ett mirakel.

– I sju års tid hade jag haft jättemycket ångest och dåligt samvete över att jag svek min fosterfamilj på Gotland.

Han berättar att han en kväll såg ett avsnitt av SOS Gute på fängelsets tv. Programmet följer polisen på Gotland och en av platserna påminde Max om familjen han levde med i fem år.

– Jag knäppte händerna och bad till Gud att jag en dag skulle få möta dem och få be dem om förlåtelse.

Vågade inte möta fosterpappans blick

En kort tid senare skulle Max föras till ett tandläkarbesök inne på anstalten. Han gick genom en lång korridor, och plötsligt såg han en bekant man komma gående emot honom längre bort.

– Jag såg direkt att det var min gamla fosterpappa som gick där borta. Han hade börjat jobba på just den anstalten. Men jag kände direkt skammen komma över mig så jag dolde mitt ansikte och tittade bort när vi passerade varandra.

Genom en anställd på anstalten tog han senare kontakt med sin tidigare fosterpappa, och det visade sig att han gärna ville träffa Max.

– Det mötet förändrade mitt liv, jag fick äntligen be om förlåtelse.

– Min fosterpappa förlät mig. Han sa till mig att ”en bil har två små backspeglar för att man ska kunna kolla bakåt ibland, men en stor framruta för att man ska kunna se framåt, nu går vi vidare”. När han sa det bröt jag ihop och grät som ett barn. Det var så många års skam och ångest som bara rann av mig.

Max jämför det han var med om med berättelsen i Bibeln om den förlorade sonen, som sviker och överger sin far men sedan vänder tillbaka och får faderns förlåtelse.

– Min fosterpappa är inte troende, men han blev verkligen använd av Gud. Mötet med honom fick mig att inse på djupet att Gud förlåter. När jag fick säga förlåt förstod jag liksom att Jesus var på riktigt. Jag kunde gå till honom med allt det jag gjort.

Fick börja om i en ny stad

I början av 2023 kom Max ut ur fängelset. Han och tjejen han brevväxlat med förlovade sig och efter en tid fick de chansen att börja om i en annan stad.

Hur ser ditt liv ut i dag?

– Det har verkligen blivit fantastiskt. Jag fick hjälp att hitta ett jobb i en kyrka, min fästmö och jag har gift oss och i vintras blev jag pappa. Jag är 28 år i dag och jag kämpar fortfarande med rester från mitt gamla liv som skulder och sådant. Men jag vet i dag att Gud är med mig.

– På anstalten skrev jag ett 200 sidor långt manus om mitt liv och nu har jag fått kontakt med ett förlag som vill ge ut boken. Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa andra att se att det finns hopp.

I dag beskriver Max sin tro på Gud som det som bär honom i livet och han ser framemot att för första gången få fira en jul i trygghet och harmoni.

– Förra julen fick vi barn, så det var lite turbulent. Och tidigare i mitt liv har jag alltid varit så trasig under jularna. Men nu finns för första gången en fin jul planerad. Jag ser verkligen framemot att få ge det till mitt barn, säger han.

Fotnot: Max heter egentligen något annat.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.