”När jag var barn lekte jag ofta möte”

ÖREBRO. För snart 17 år sedan var Birger Skoglund mogen för sjukpension. I alla fall sa läkarna det till honom. En hastig förhöjning av blodtrycket tydde på att han var utarbetad. Och han kände sig verkligen slut.– Men Gud grep in och helade mig på ett fullständigt otroligt sätt.Det blev ingen sjukpension. I stället kunde han jobba vidare i ett kanske ännu hårdare tempo. 400 möten per år brukar det bli.Birger var pastor i Elimförsamlingen i Örebro när sjukdomen slog till. Efter den dramatiska vändningen valde han en ny väg – han blev evangelist med hela världen som arbetsfält. I februari åker han till Kuba, tidigare har han haft stora kampanjer i Indien.– Jag har under mina kampanjer i Indien sett Gud göra fantastiska under i människors liv. Jag reser alltid tillsammans med Göran Duveskog, föreståndare för hjälporganisationen Trosgnistan. När vi förra året var i Indien kom flera tusen till tro på ett enda möte. En av de inhemska pastorerna var i somras på besök i Sverige. Han berättade då att inte mindre än 35 nya församlingar planterats i området efter vår kampanj.Evangelisttjänsten passar Birger Skoglund. Han är entusiastisk och ivrig när han berättar om sina möten och han sparar inte heller på krutet när han talar under sina kampanjer.– Jag trivs tillsammans med kristna från alla läger. Numera får jag inbjudan att tala i de mest skiftande sammanhang. Men jag förställer mig aldrig. De får ta mig som jag är.Birger berättar stolt att han i sommar ska tala på OAS-rörelsens stora konferens i Värnamo.Fulltecknad almanackaDen kalla januaridag som Nya Dagen träffar Birger väntar trosrörelseförsamlingen i Örebro på att få sin beskärda del av Birger Skoglunds budskap. Därefter följer kampanjerna och mötena varandra slag i slag. Almanackan är fullbokad flera månader framåt. I sommar bär det åter av till Indien, den här gången på direkt inbjudan av myndigheterna.Är du inte rädd för att bränna ut dig efter det som hände för 17 år sedan?– Nej, faktiskt inte. Jag har en oerhört stark fysik. Jag känner också att jag hamnat där Gud vill att jag ska vara. Det gör att jag trivs med mitt arbete och gör man det drabbas man inte på samma sätt.Är det ingen som säger åt dig att ta det lite lugnare?– Jo, visst. Men sådant biter dåligt på mig.Vad driver dig?– Först och främst en vilja att ge medmänniskor budskapet om Jesus Kristus, som kan förvandla och förändra. Det finns inget som går upp mot att se hur människor blir frälsta och hjälpta till ande, kropp och själ.– Jesus Kristus ska ha äran för allt som sker. Jag är noggrann med att se mig själv bara som en kugge i ett stort arbete och skeende.Finns det någon stor och avgörande händelse i ditt liv som du vill berätta om?– Ja, en speciell händelse har betytt väldigt mycket för mig. Det var ett möte med en av äldstebröderna i den församling jag tjänade som mycket ung. Den mannen var en verklig profet. En måndag förmiddag mötte jag honom i trappuppgången där jag bodde. Där började han profetera rakt in i mitt liv. Jag var helt oförberedd, men han berättade för mig att jag efter några år skulle få gå in i ett arbete som skulle påverka hela världen.– När jag så småningom började resa för Ibra Radio trodde jag att hans profetia gick i uppfyllelse i samband med det. Men nu ser jag att det är det stora världsomfattande arbete jag fått gå in i tillsammans med Göran Duveskog som den gamle mannen i trappuppgången profeterade om. Sådana upplevelser bär en.Flyttade många gångerBirger Skoglund föddes i Degerfors i Värmland. Hans far var dansbandsmusiker men jobbade under tiden i Degerfors på järnverket där. Fadern var dock en mycket orolig själ och det fick till följd att familjen flyttade många gånger under Birgers barndomstid. Modern var troende och även fadern kom till tro så småningom. Han tjänstgjorde till och med som predikant under några år. Tidigt var Birger klar över att också han skulle bli Guds röst bland folket.– När jag var barn lekte jag ofta möte, jag var alltid den som skulle predika. Men jag minns också att jag drömde om att bli läkare, men för det räckte inte betygen till. Och så hade jag en helt annan dröm, nämligen att köra turistbuss. Men predikantkallet fanns alltid överst.Efter lumpen 1964 gick Birger på bibelskola i Göteborg. Då hade hans föräldrar gått skilda vägar. Birger hann knappt gå färdigt bibelskolan förrän hans mor hastigt dog, endast 39 år gammal. Det innebar för en tid ändrade planer för Birger. Han fick ta ansvar hemma för sina yngre syskon. Men så småningom var det ändå dags för tjänst i en församling.Orken tog slutFörsta anhalt: pingstförsamlingen i Karlskrona. Efter tjänst i bland annat Hässleholm och Nässjö kom Birger 1982 till Örebro. Fyra år senare, vid 42 års ålder, trodde Birger, som vi nämnt tidigare, att predikantgärningen var över. Orken tog plötsligt slut, blodtrycket sprang i höjden och läkarna sa att både hälsa och liv stod på spel om han fortsatte i samma höga tempo.Det blev, om möjligt, ett ännu högre tempo.I dag reser Birger för Ibra Radio och håller kampanjer tillsammans med Göran Duveskog. Tillsammans med honom gör Birger också turistresor med jämna mellanrum. Det är nu inte turistresor av vanligt slag. Det kristna inslaget är påtagligt med både möten, konferenser och tillfällen till bön och förbön.Tvivlar du någon gång?– På Gud tvivlar jag definitivt inte. Däremot kan jag kanske tvivla på mig själv ibland. Jag vill alltid vara ärlig. Ibland blir människor inte friska när jag ber för dem. Det är naturligtvis ett bekymmer för mig. Jag skulle aldrig komma på tanken att lasta den sjuke för det. Där kan tankar om mitt eget förhållande till det hela komma in. Bar jag personens nöd på rätt sätt? Det är klokt att ibland fråga: Säger jag det som Herren vill att jag ska säga, gör jag det som Herren bjuder mig att göra?Du fyller 59 år om drygt två veckor. Är du rädd för att bli gammal?– Nej, jag hinner faktiskt aldrig tänka på det. Jag brukar ibland citera Nils Poppe som i en revy sjöng så här: "Jag ska hålla på tills jag blir 82…eller 83, 84, 85…kanske".Vilket förhållande bör kristna ha till "världen"?– Vi måste våga stå för vår tro, det är viktigt. Jag menar att samfunden också måste våga säga nej till bidrag om stat eller kommun börjar ställa särskilda krav på dem. Vi lever i världen, men inte av världen.– Att släta ut budskapet för att det ska passa i tiden är det värsta vi kan göra. Då förlorar vi förtroende också hos dem som kräver att vi ska anpassa oss. Världen förväntar sig faktiskt att den som säger sig tro på Bibeln också gör det.Kan vi veta om en människa är troende eller ej?– Varken jag eller någon annan examinerar människornas tro när vi är ute på kampanjer. Jag har upptäckt människor som tror på Gud av hela sitt hjärta men ändå inte tillhör en kristen församling. Jag har mött bedjare som också bär sin tro ensamma. Jag respekterar när folk säger att de tror på Gud.Vi kan alltså inte veta hur det går för en människa som dött, oavsett om han eller hon bekänt sig till en tro?– Vad som händer en människa det allra sista ögonblicket i livet vet ingen. Men jag tror på rövarfrälsning. Jesus frälste rövaren på korset. Finns helvetet?– Ja, Bibeln talar om att det finns en sådan plats. Men exakt hur det ser ut vågar jag inte ha någon uppfattning om. Helvetets makt, satans makt, märker vi ju av överallt i vårt samhälle i form av hat, krig och våld. Inte heller vet jag hur himlen ser ut. Bibeln ger oss vissa bilder, men vi vet inget exakt.– Jag vill predika ett positivt budskap. Jag kan varna för den mörka sidan, men lyfter alltid fram möjligheten för människor att leva ett nytt liv i Gud. Jag skrämmer aldrig med helvetet.Finns det någon mening med att be för fred?– Ja, absolut. Jesus bad om fred, så vi bör självklart be om både fred och försoning. Det vore livsfarligt om vi som är troende slutade be om fred.Följer du med i samhällsdebatten?– Inte så mycket som jag borde kanske. Jag hinner inte. Men jag är intresserad av sociala frågor och frågor som rör rättvisa. Alla ska behandlas lika oavsett bakgrund, det är mycket viktigt för mig.Vad har du för andra intressen?– Jag gillar att snickra och bygga. Jag är rätt praktisk. Och så tycker jag om att skriva. Jag har nyss kommit ut med min första bok, "Äventyr i nådens dal". Första upplagan är redan slut.Är du den siste riktige evangelisten?– Nej, det tror jag inte. Evangelisterna behövs. Och kampanjerna likaså. Det är dock viktigt att uppföljningen sker på rätt sätt. Det är både Göran och jag mycket noga med.– Men visst, det finns församlingar som kanske tappat själavinnarglöden och inte riktigt orkar tro på kampanjernas betydelse. Men jag ser ju hur viktiga de är.