När riskerar en församling att bli en sekt?

Rigmor Robèrt var under många år ett ovärderligt stöd för de djupt sårade och många gånger förvirrade medlemmarna i Knutbysekten. Här delar hon med sig av de främsta varningstecknen för att undvika att den egna församlingen, eller något annat sammanhang, riskerar att bli sektliknande.

I sektlika samfund förvrängs "Den gyllene regeln"

Alla beprövade, stora religioner har "Den gyllene regeln" som gemensam grund. Att inte utsätta andra för något man själv inte vill vara med om. I sekter vänds den regeln till det motsatta: ledaren ses av medlemmarna som utvald av Gud och ska därför åtlydas. Ledaren blir en undantagsmänniska med rätt att utnyttja medlemmarna på olika sätt; ekonomiskt, sexuellt, som gratisarbetare med mera. Ledaren har också rätt att tillrättavisa medlemmarna med psykiskt och fysiskt våld.

De tio budorden upphör att gälla för ledaren och en inre krets

Gruppen anser sig ha den enda vägen till frälsning och sanning. All kritik utifrån avfärdas. Sektmedlemmarna vill se sig som överlägsna gentemot omvärlden. Sekten har ett spänt eller motsatt förhållande till det omgivande samhället och till andra samfund. Man söker å ena sidan framstå som en normal församling dit nya medlemmar värvas. Samtidigt varnar sektledaren sina medlemmar för omvärlden som varande ond och styrd av djävulen.

Församlingen blir alltför apokalyptisk

Sektmedlemmarna tror att deras ledare har en "exklusiv telefonledning" till Gud. Trosläran är apokalyptisk, nästan uteslutande grundad på delar av Uppenbarelseboken och förkunnelsen handlar om att tidens ände redan är inne. Medlemmarna ger upp delar av sin frihet och integritet för att få beskydd och trygghet. Sektens hemlighetskultur motiveras med att ”vanliga människor” ännu inte är mogna att förstå vad sekten har kunskap om. Därför ska medlemmar ljuga utåt och förneka fakta och regler i sekten.

Privata relationer motarbetas av sektledare

Eftersom gifta par gärna delar sina innersta tankar med varandra tenderar sektledare att motverka medlemmars förtroliga, nära relationer, för att undvika att sekten upplöses. Äktenskap kan till och med arrangeras. Den specifika anknytningen mellan barnet och dess föräldrar motarbetas också. I sekter brukar barnen betraktas som alla medlemmars barn. Barn kan få vänja sig vid att tröstas, äta, tvättas och sova i olika medlemmars hem. Medlemmar bör inte heller umgås med släkt och vänner från förr.

Predikanter med specifika personlighetsdrag

Personer med en släng av ”narcissism” är absorberade av sin egen självbild. De hoppas ofta på kärlek och bekräftelse från en större grupp. På podiet eller i predikstolen kan den upplevas som karismatisk, spännande och medryckande. Varningstecken är när predikanten kommer med överdrifter, påhittade profetior och målar upp ömsom förskönade visioner, ömsom skräckscenarier.

Tecken på att en församling är sund

Medlemmarna rör sig fritt, besöker anhöriga och går till möten även i andra församlingar. Man flyttar utan att bli traumatiserad, utfrusen och utan att bete sig hemlighetsfullt. Man går med i församlingar på nya hemorter. Man kan åka tillbaka till sin förra församling för att träffa sina vänner från förr. Pastorer deltar i kollegialt utbyte och yrkesmässiga nätverk. När det är så, vet vi att församlingen är frisk.