Krönikor
Närkontakt med Jesus
Vi vet inte hur det gick för Simon, om hans inre öra öppnades för en ny musik.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Andra söndagen i fastan bjuds vi hem till farisén Simon. Vi kan hålla oss lite i bakgrunden, det är Jesus som är hedersgäst. Simon glömmer att låsa dörren och in kommer kvinnan som bryter mot alla sociala koder. Hon gråter och det kan väl accepteras om det går städat till, men så är inte fallet här. Jesus ligger till bords, som brukligt är där och då. Kvinnan möter inte hans blick men sköljer hans fötter med sina tårar. Hon har ingen handduk, så hennes svallande långa hår får göra tjänst. Den medhavda balsamflaskan som kvinnan tömmer över Jesu nytvättade fötter fullbordar hennes kärlekshandling. Det hela är mycket sinnligt, för att inte säga sensuellt och det är kanske det enda språk denna kvinna behärskar. Vad är det då hon säger?
Kanske sjunger hon som Lill Lindfors för länge sen, fast den sången väl inte var skriven då:
Du är den ende jag aldrig kan glömma – den ende som anar vad tårarna gömma. Min längtan det är att bli din, att i min fantasi, dela den värld som är din.
Simon hör inte denna ordlösa bön. Han vet ju att denna kvinna är en synderska. Jesus har en helt annan hörsel, den fångar in alla frekvenser. Nu talar han till Simon om stor och liten skuld och om att älska mycket eller lite.
Vi vet inte hur det gick för Simon, om hans inre öra öppnades för en ny musik. Det är inte omöjligt, något mellan raderna antyder att Simon inte hörde till de mest tröghjärtade (detta gamla fina bibliska ord).
I evangelisten Lukas berättelse finns tre aktörer som alla kämpar med tron, fast på olika sätt.
Kvinnan frågar med sina tårar om det än finns hopp för hennes liv. Är hon för alltid dömd till utanförskap, eller finns det plats vid bordet?
Simons kamp gäller nåden. Denna storhet som kan vara svårare att ta till sig i tro än både jungfrufödseln och uppståndelsen. Är det verkligen rättvist att denna kvinna så självklart får ha närkontakt med Jesus? Vad är i så fall Simons egen rättskaffenhet värd? Ska det inte vara någon ordning i ett parti?
Jag tänker då att Jesus är den tredje aktören. Inte kämpar han med tron? Jo, på ett plan. Tron på dem han kom för att rädda. Att de rättrogna kan vara så förstockade. Att det tycks så lätt att sila mygg och svälja kameler.
Den kämpande tron kan finna vila när våra mest basala behov blir synliga. Bönen om att få lämna det trasiga och fula och ges en ny chans. Vår stora kärlekslängtan. Där är syndare och fariséer inte så långt ifrån varandra. Där får ofta de svaga vara de starkas vägvisare. Där kan båda parter höra Jesu röst: Gå i frid. Din tro har hjälpt dig.
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
