”Nu skärper vi den kristna profilen”

Medan kristdemokraterna tonar ner sin kristna profil, stramar broderskaparna upp sin, menar den 41-åriga ordföranden för de kristna socialdemokraterna.Anna Berger Kettner utmanar Alf Svensson – hon vill locka kristdemokrater, som tröttnat på beroendet av moderaterna, över till socialdemokratin.Hon säger att Broderskapsrörelsens ned-åtgående trend vänt. Kurvorna pekar uppåt – om ett par år bör rörelsen ha lyft från dagens bottenläge på drygt 3 000 medlemmar till kanske det dubbla.Anna Berger Kettner är inne i sin kanske mest intensiva period som politiker. När Nya Dagen träffar henne i landstingshuset i Stockholm är hon just i färd med att byta rum. Hon är efter nyår landstingsråd med ansvar för lokaltrafiken i Stockholms län, tunnelbanan, pendeltågen, bussarna. En tuff uppgift, väl i nivå med att lyfta Broderskaprörelsen upp på högre höjder.Men det är främst Broderskapsledaren och missionspastorn Anna Berger Kettner vi vill träffa denna dag. Trafikfrågorna får anstå till en annan gång.Vass och agitatoriskAnna Berger Kettner är vass i sina repliker, hon är agitatorisk snarare än diplomatisk. Och när vi för den senaste tidens debatt om tidningen Broderskaps ateistiska chefredaktör på tal, vilket känns motsägelsefullt när den kristna profilen ska stärkas, blixtrar hon till.– Den där debatten har mest förts i Nya Dagen. Vi är glada över att Ulla Johansson kommer till tidningen. Vi ser fram emot hennes jobb med att utveckla och förnya tidningen.Men hon säger ju att hon varken tror på Gud eller Jesus. Är inte det ett problem för dig?– Det där beror på hur man ställer frågan och var man lägger ribban. Ulla svarade på en färdigformulerad fråga. Jag tror det där delvis beror på lite olika kristna traditioner om hur tron ska definieras. Broderskapsrörelsen är ingen kyrka. Alla som vill, får vara med i vår rörelse. Resten lämnar vi åt Gud och den enskilde individen.Så du är inte i färd med att tona ner Broderskapsrörelsens kristna profil?– Nej, tvärtom.Förr fanns partiordföranden alltid på plats när Broderskapsrörelsen kongressade. Nu är det inte längre så. Har ni förlorat inflytande över partiet?– Av praktiska skäl var partiordföranden inte med vid senaste tillfället. Men vi hade LO-ordföranden på plats förra gången – och vice världsbankschefen. Men det är inte särskilt meningsfullt att mäta kraften i rörelsen med utgångspunkt från antalet potentater på kongresserna.Men Anna Berger Kettner nämner, inte utan stolthet, att Broderskapsrörelsen nu har 20 riksdagsledamöter, tre ministrar, LO-ordföranden och TCO-ordföranden i sitt hägn. Och i Stockholms kommunfullmäktige sitter numera sex broderskapare.Vilken är Broderskapsrörelsens roll i partiet?– Syftet med organisationen är att förena kristen tro och socialdemokrati. Det behövs mer av etisk debatt, andligt sökande, tro och hopp i partiet. Det finns alltid en risk för ett statsbärande parti att tillägna sig ett administrativt språk. Vår uppgift är därför också att förändra det politiska språket. Trons människor bär ju med sig hoppets berättelser i sitt inre, både vad gäller själva bibelordet och utläggningarna.En del menar att det blivit trendigt att säga att man är kristen. Söker sig folk rentav till er av det skälet?– Inte för att det är trendigt, men kanske för att bli tydligare med sin tro. Vi i rörelsen har också blivit tydligare på den punkten och det kan uppfattas som lockande och attraktivt.Du angrep kristdemokraterna och Alf Svensson hårt i valrörelsen. Är kd er politiska huvudmotståndare?– Ja, det kan man nog säga. Vi brukar tala om oss som den kristna vänstern i svensk politik. Och med svenska mått mätt representerar kristdemokraterna den kristna högern.Men uttrycket "den kristna högern" leder lätt tankarna till extrema abortmotståndare i USA. Går det att jämföra den riktningen med de svenska kristdemokraterna?– Nej, det har jag aldrig påstått. Men med svenska mått mätt är kd ett mörkblått parti. Det märks inte minst i deras politik här i Stockholm. Lojalt ställer kristdemokraterna upp på moderaternas skattesänkningar. De är viktigare än satsningar på hemlösa. Det är en kristen höger, inte en kristen mittenpolitik.– Från att ha varit ett parti med hög miljöprofil och med vänsterliberal framtoning har kristdemokraterna på 20 år gjort en ideologisk u-sväng.Inte förtjust i kd:s familjepolitikAnna Berger Kettner gillar inte heller kd:s familjepolitik, som hon menar inte innebär något stöd för ensamstående föräldrar.– Vårdnadsbidraget funkar inte för den ensamstående mamman. Det gynnar däremot dem som redan har stabil ekonomi. Men jag är stor anhängare av en utbyggd föräldraförsäkring. Det ökar valfriheten och möjligheten för dem som vill vara hemma länge med barnen.Har ni lyckats locka över några besvikna kristdemokrater?– Ja, fast jag vill poängtera att vår målsättning inte är att nå kristdemokrater specifikt utan politiskt intresserade kristna över huvud taget. Men jag har mött före detta kristdemokrater som utryckt en enorm tillfredsställelse över att ha hittat Broderskapsrörelsen. De har faktiskt trott att man måste vara politiskt konservativ om man är kristen.Anna Berger Kettner är dotter till förra talmannen Birgitta Dahl. Eftersom både hennes biologiska föräldrar och "bonusföräldrarna" är socialdemokrater var det kanske inte särskilt förvånande att det blev just det partiet hon valde. Men politiken kom in relativt sent i hennes liv. Hon hann före det utbilda sig till pastor i Svenska Missionsförbundet och också tjänstgöra som församlingspastor.Blev de förvånade där hemma när du valde pastorsbanan?– Ja, visst blev de det. Det fanns ju inga sådana traditioner hemma. Men jag fick starkt stöd av mina föräldrar i mitt val. Mamma sa att hon hade blivit mer bekymrad om jag sagt mig vara agnostiker än troende kristen. Man ska stå för vad man tror på och ta konsekvensen av det. Det har varit linjen hemma.Hur kom du från början in i de kristna sammanhangen?– Via SMU: s arbete i Uppsala, där jag växte upp. Sedan kom jag med i missionsförsamlingen i Uppsala och gjorde där en års-lång praktik, vilket då krävdes för att bli antagen till pastorsutbildningen.Mobbad i skolanAnna Berger Kettner berättar hur hon som barn mobbades under hela grundskoletiden.– Jag är dyslektiker och uppfattades därför närmast som begåvningshandikappad. Som i de flesta fall av mobbning var det vuxna som initierade kränkningarna. Jag minns särskilt en lärare som inte gillade mig och som inte ens drog sig för att tala illa om mig inför de andra eleverna.För Anna Berger Kettner blev det flera års församlingstjänst i Tensta i nordvästra Stockholm. Tillsammans med maken Cai, också han missionspastor, hade hon slagit sig ner i Rinkeby, grannstadsdel till Tensta.– Det kändes bra, när jag så småningom började arbeta aktivt i politiken, att jag tjänstgjorde som pastor i ett område och ägnade mig åt politik i ett annat.Det blev alltså församlingstjänst i Tensta och mer och mer politik i Rinkeby, där hon så småningom kom att tituleras "borgmästare".– Jag gick ner i tjänst i församlingen i takt med att politiken tog alltmer av min tid.Nu har hon helt lagt av med pastorsjobbet. Tillfälligt, eller?– Det visar sig vilka vägar Gud har för mig. Så ser jag faktiskt på det. Jag tänker mig mitt liv i ganska korta etapper och har inte för avsikt att bli proffspolitiker resten av livet. Det är därför sannolikt att jag någon gång återgår till min pastorsgärning.Är det en dragkamp inom dig mellan politiken och tron?– Nej, inte alls. Jag är bara glad över att ha fått möjligheten att kombinera uppgifterna. Jag predikar ju fortfarande och det har precis blivit klart att min man ska börja tjänstgöra i Tensta. Han har i några år varit församlingsföreståndare i Hallunda.Du var över 30 år när du började engagera dig politiskt på allvar. Vad hände?– Jag blev arg på mitt eget parti, faktiskt. Jag tyckte att socialdemokraterna var lika valhänta i miljonprogramsområdena som de andra partierna. Jag retade mig på den vänligt nedlåtande attityden mot de boende i dessa områden. Det där känner jag för övrigt också igen i frikyrkorna."Gör något själv i stället"– Jag ringde flera gånger till finansborgarrådet Mats Hulth och bråkade med honom om det här. Men mina vänner sa åt mig att det lönar sig inte att gnälla. Gör något själv i stället, sa de. På den vägen är det.Anna Berger Kettner har tillsammans med sin familj bott i Rinkeby i 15 år. Hon blir först aningen irriterad av att tvingas redogöra för hur det är att bo just där. Varför frågar man om sådant bara när det gäller den typen av bostadsområden? Men hon beskriver rätt snart livfullt och engagerat vilka fördelar det är att bo och leva i ett miljonprogramsområde.– Jag växte upp med miljonprogrammet runt hörnet och kände mig därför snabbt hemma i Rinkeby.Till sist. Hur ser din Gud ut?– Jag lärde mig som liten att alla människor har samma värde. Man får inte sko sig på andra. När jag sedan blev kristen upptäckte jag att detta inte är teoretiska principer, utan en enda person, Jesus Kristus. Jag är fortfarande häpet förvånad över att Gud verkligen existerar.