Ny forskning l­yfter frågan om vad som händer efter döden?

Observera att den här artikeln publicerades 28 maj 2015. På grund av sökningar och ny spridning i sociala medier kan den åter hamna i Dagens lista över mest lästa artiklar.

Att vid dödsögonblicket färdas genom en tunnel mot ett ljus är ett fenomen som många hört talas om. Psykologen, läkaren och författaren Raymond Moodys bok "Livet efter Livet" från 1975 berättar om många människor som delar upplevelsen.

Sedan dess har ytterligare många böcker skrivits i ämnet. Bland annat Don Pipers "90 minuter i himlen", Mary C. Neals "Himlen tur och retur", Todd Burpos och Lynn Vincents "Himlen finns på riktigt" om en pojkes detaljerade berättelse om sitt besök i himlen.

På senare tid har dock den sistnämnda boken hamnat i skuggan av Alex Malarkeys ”The boy who came back from heaven”, som visade sig vara påhittad och drogs tillbaka.

I höstas löd en rubrik i Expressen "Forskning visar: Det finns ett liv efter döden". Men har forskningen verkligen visat det? Till grund för Expressens artikel låg AWARE-studien, ledd av Sam Parnia. Parnia forskar ivrigt i vad som sker efter döden. Sedan 2008 leder han forskningsprojektet AWARE, som spänner över ett stort antal sjukhus i Storbritannien, Europa och USA.

De forskar på nära döden-upplevelser genom att undersöka vad personer som under en tid varit kliniskt döda minns från processen efter att de återvänt till medvetande.

Pekka Mellergård är neurokirurg vid Universitetssjukhuset i Örebro, och docent i experimentell hjärnforskning. Han känner sig personligen tveksam till själens fortlevnad, som han tycker är en antik grekisk före­ställning snarare än en kristen.

Mellergårds hopp är snarare grundat i Jesu uppståndelse och i den kristna föreställningen om kroppens uppståndelse på den yttersta dagen. Men han har ett intresse för ämnet och har följt Parnias AWARE-projekt.

– Jag uppfattar både Parnia och hans forskning som seriös. Men den visar hur svårt det är att forska på det här området, säger Mellergård.

I resultatet av studien, som publicerades sent i fjol, hävdar två procent av de återuppväckta deltagarna att de kunde minnas skeenden i omgivningen från tiden när de var kliniskt döda.

– Det var dock bara en person som hade en utomkroppslig upplevelse. I många rum hade läkarna riggat upp en tavla strax under taket. Motivet kunde bara ses från en position nära taket; om patienten kunde redogöra för motivet skulle det vara en indikation på att denne faktiskt varit utanför sin kropp. Tyvärr fanns ingen tavla i rummet hos den enda personen som hade en tydlig utomkroppslig upplevelse, konstaterar Mellergård.

Pekka Mellergård menar att utomkroppsliga extraordinära upplevelser ofta är kopplade till föreställningar om döden, inte sällan finns droger som påverkar hjärnan också med i bilden.

– Jag har vänner som sysslat med centralstimulerande droger, och det de upplevt är ibland väldigt likt de här nära-döden-upplevelserna som deltagarna i studien beskriver.

–Jag har själv upplevt liknande fenomen som deltagare i ett medicinskt experiment. Det handlar alltså om något som enligt de kriterier som används i AWARE-studien skulle kvalificera som en nära-döden-upplevelse, men som uppenbart också kan erfaras under helt andra omständigheter.

Om Sam Parnias studie visat att flera personer kunnat beskriva tavlan i taket så hade Mellergård blivit förvånad - och imponerad. Det hade varit ett ganska starkt argument för att själen inte är helt beroende av kroppen.

– Jag tror inte att själens odödlighet kommer att kunna bevisas, men den nya forskningen känns både relevant och intressant, säger Mellergård.

Lukas Lind