Pastor: "Jag och mina killkompisar hjälpte varandra att sluta titta på porr”

Erik Valier var tretton år första gången han tittade på porr. Vanan födde ett självförakt och fick honom att känna sig som en fejk. I den första delen av Dagens serie om porr berättar han om kampen för att bli fri och för att bryta tystnadskulturen i kyrkan.

Porr är inte längre enbart något som lyfts som ett moraliskt problem. Allt fler pratar nu om porren som ett samhällsproblem. Enligt organisationen Porrfri barndoms senaste undersökning har 66 % av alla i åldern 10-17 år exponerats för porr på nätet, och barnmorskor larmar om hur unga flickor utsätts för sexuell misshandel eftersom killar tittar på porrfilm och tror att sex ska vara våldsamt.

En som vet hur porren kan påverka en människa är pastorn Erik Valier. Som ung satt han själv fast i ett porrberoende, och han menar att kyrkan måste bli en aktör som står upp mot porren.

– Det här handlar dels om att sätta stopp för en sexistisk industri som ibland innefattar ren människohandel, som sätter massor av press på ungdomar och som dessutom tar kontrollen över människors tid.

Dels, menar Erik Valier, finns det också gott om bibliska motiv för kyrkan att ta kampen mot porren:

– Statistik visar att den psykiska ohälsan inom porrindustrin är hög. Utsatthet och utnyttjande ligger i porrens natur, och Jesus tog alltid strid för de svaga och utsatta. Dessutom är porr en total förvridning av sex. Det som Gud från början skapade som något vackert.

Erik Valier har berättat sin berättelse i många sammanhang och innan covid-19 satte stopp för stora samlingar hade han ett antal besök i olika kyrkor inbokade, just för att tala om porr. Vi sitter på ett kafé i Vällingby där Erik Valier bor tillsammans med sin fru Mikaela och sonen Fred, två år. Snart ska han åka till sitt arbete i Mälarökyrkan, på Ekerö. I sin roll undervisar Erik Valier också konfirmander och unga vuxna. Drömmen om att få vara en ledargestalt och förebild för andra unga människor väcktes redan när Erik Valier var i tonåren. Men under ganska många år tvivlade han på att han skulle duga som förebild. Anledningen var det som han själv upplevde som en mörk hemlighet. Han tittade på porr. En vana som han egentligen inte stod för, och som fick honom att må dåligt.

– Jag gick hela tiden runt med en känsla av att jag var en fejk eftersom jag hade något att dölja. Det skapade ett slags självförakt som gjorde att jag inte vågade sträcka på mig och leva ut hela min potential. Porren hade en förlamande effekt.

För Erik Valier började allt en dag när han gick i sjuan och några äldre killar vinkade in honom och en kompis i en datasal. De äldre killarna visade ett klipp från en porrfilm. De ville se hur de yngre killarna reagerade.

– Jag såg det där och minns att jag också kände att så här ska det inte vara. Samtidigt var det något nytt och spännande, och efter ett tag började jag söka upp sådana klipp även i vår dator hemma.

Det var i mitten av 00-talet och innan tiden när tonåringar hade smartphone. Därför var det ganska omständligt för Erik att komma åt de förbjudna sidorna:

– Jag var tvungen att logga in i föräldrarnas dator. Sedan fick man radera historiken så att de inte skulle förstå något.

Men trots detta blev porrkonsumtionen snart en vana för Erik. En vana som följde honom genom hela högstadiet och upp i gymnasiet. För Erik råder det inget tvivel om att porr skapar ett beroende. Att det handlar om dopaminnivåer som går upp och kan jämföras med vilket annat beroende som helst:

– Det är ett sätt att fly verkligheten en stund. När klippet är slut och man kommer tillbaka till verkligheten mår man dåligt över att man är en person som just tittat på porr. Och så flyr man in i ännu ett klipp.

Erik Valier var sexton eller sjutton år gammal första gången som han på riktigt förstod att porrkonsumerandet skadade honom:

– Jag märkte att det började förändra hur jag såg på tjejer.

Som ett första steg för att försöka sluta, berättade Erik om sitt problem för en kompis i kyrkan. Kompisens reaktion var oväntad:

– Vad sjukt, sa han, jag håller på med samma sak!

Kompisens bekännande ledde till att de båda vännerna omfamnade varandra i sitt problem. De bestämde sig för att kämpa emot tillsammans.

– Vi började ses regelbundet och höll liksom varandra ansvariga för våra handlingar. I en kontext där båda har samma problem, och man inte lägger in skam och skuld är det rätt bra.

Killkompisen blev en hjälp för Erik. Han lyckades sluta med sitt beteende, tog studenten och flyttade upp till Stockholm. Här lärde han känna nya killkompisar som han delade tron med.

– En kväll satt vi hemma i min lägenhet och hade ett rätt seriöst prat om sex. Då var det en av de andra som bröt ihop och berättade att han varit beroende av porr i tio år. Han var desperat. Då berättade jag om min historia bakåt. Sedan visade det sig att flera av de andra också hade kämpat med samma sak. Det blev en slags bekännelsestund.

Vi var alla överens om att utvecklingen med smartphones, som just kommit och som innebar att porren ständigt fanns tillgänglig i fickan, var en extra risk.

Killarna i Eriks kompisgrupp gjorde upp en plan för hur de skulle hjälpa varandra att stå emot porrkonsumerandet.

– Vi startade en chattgrupp. Om någon kände att den var nära att trilla dit, skulle man skriva i gruppen. Då kunde någon av oss andra ringa upp och prata, skicka ett bibelord eller något annat peppande.

Så småningom kom också filterfunktioner, som killarna i gruppen kunde installera i sina telefoner för att inte hamna på sidor med pornografiskt innehåll. I dag upplever Erik Valier inte någon omedelbar lockelse i porrkonsumtion. Samtidigt, menar han, kommer han alltid att vara medveten om riskerna att falla tillbaka.

– Jag brukar tänka att jag är ungefär som en nykter alkoholist på det här området. Men detta, att leva öppet och våga prata om problemet är ett sätt att fortsätta hålla sig borta.

När Erik för fem år sedan träffade Mikaela som skulle bli hans fru, berättade han om sin kamp för henne.

– Det är en del av min historia, och det har stulit så mycket av min tid. Men hon accepterade mig.

För att Mikaela skulle känna sig trygg, och som en hjälp till kontroll för Erik har Mikaela alltid haft tillgång till alla hans lösenord på telefoner och datorer.

– Jag är också noga med att lägga mobiltelefonen uppåt på bordet när jag lägger den ifrån mig. Det blir en slag skön försäkring för både andra och mig själv. Jag har ingenting att dölja. Att leva så är en sådan frihet!

Sedan Erik Valier började prata öppet om sin historia har många hört av sig.

– Det är inte bara unga som fastnar i porr, jag får också samtal från pastorer som kämpar.

Erik Valier menar att det bästa sättet för kyrkan att arbeta mot porren är att jobba för att fler ska våga berätta:

– När jag visar mig svag vågar andra visa sig svaga. Min berättelse skapar ett utrymme för andras berättelser.

Eriks bästa tips till dem som vill bort från vanan att titta på porr är att dela sitt problem med någon annan:

– Man behöver hitta en stridspartner. Ofta är det bra med någon som är i samma situation. Men för att vi ska hitta varandra måste vi våga prata om det. Kanske kan min berättelse medverka till att vi bryter tystnadskulturen!

Nästa del i serien: Föräldrar måste ta snacket tidigare än de tror!

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"