Livsstil
Pastor: Tvinga inte tron på barn, men visa att Jesus älskar dem
Behovet bland föräldrar att få mer kunskap om hur tron förmedlas till barnen är enormt, menar teolog.
Med anledning av SVT-programmet “Gud som haver barnen kär” har Dagen pratat med två personer som brinner för att förmedla kristen tro till barn.
– Vi ska vara rädda om våra barn och inte tvinga dem till något, men det är vårt ansvar att visa på Jesus kärlek till dem, säger Rosalie Zakrison, mångårig barnpastor i Smyrna.
I 20 års tid har Rosalie Zakrison arbetat med barn i Smyrnakyrkan i Göteborg. Hon har sett exempel på när barn farit illa på olika sätt, i församlingen eller i hemmet, på grund av hur tron har utövats. För att undvika att sådant händer uppmuntrar hon föräldrar att skapa goda rutiner i hemmet.
– Vi behöver så tidigt som möjligt bygga goda vanor inom familjen, som stärker relationerna till varandra, säger Rosalie Zakrison.
– Att ha en stund, gärna dagligen, där man får stämma av läget med varandra, gör att man lättare kan prata om det är något som känns jobbigt i livet eller i tron. Det är mycket svårare att börja prata när barnen blivit tonåringar, om man inte lagt grunden för ett naturligt samtal tidigare.
Genom att avdramatisera saker som att be och läsa Barnens bibel tillsammans, kan man förhoppningsvis undvika att barnet stänger in känslor och tankar om tron, som barnet kan må dåligt av, menar Rosalie Zakrison.
I det första avsnittet av programserien “Gud som haver barnen kär” får de intervjuade personerna berätta hur de som barn skrämdes av allt prat om demoner, helvete och död. I dag är dessa ämnen inte lika framträdande i de flesta församlingars undervisning, men frågor om döden kommer ändå förr eller senare, menar Rosalie Zakrison. Då är det viktigt att inte skrämma barnet.
– Som föräldrar och ledare ska vi alltid vara noga med att fokusera på hoppet – då kan vi prata om det mesta med barnen, även om det som kan kännas lite svårare.
– Men det allra viktigaste när vi möter barn tror jag är att komma ihåg att den kristna tron är något vi vill erbjuda, inte något vi påtvingar någon, säger hon.
Att det naturliga och öppna samtalet är viktigt när man vill förmedla en sund tro till sina barn, är något som Martin Helgesson, som arbetar för Apologia och Roseniuskyrkan i Stockholm, håller med om. I podden “Hemmasnack” svarar han regelbundet på barns frågor om kristen tro. Av den respons han får från föräldrar drar han slutsatsen att många vill ha hjälp med hur man bäst förmedlar tro till barn.
– Alla föräldrar påverkar sina barn, och självklart vill kristna föräldrar visa på Guds kärlek. Barn behöver inte neutrala föräldrar, utan kärleksfulla föräldrar som lever ut en autentisk tro.
Att föra ett naturligt och öppet samtal i hemmet, där barns frågor, tvivel och funderingar får plats, tror Martin Helgesson är av största vikt.
– Bland det värsta som kan hända är om barnet känner att mamma och pappa är rädda för mina frågor, eller att barnet upplever att det är fult att ställa frågor om tron, eller att det är fel på barnet om det tvivlar. Vi behöver uppmuntra våra barn att vara nyfikna och våga ifrågasätta. Det innebär inte att vi måste ha alla svar, men ta barnens frågor och funderingar på allvar.
Det handlar inte heller om att ha rätt “teknik” eller “metod” för att förmedla tron till sina barn, menar Martin Helgesson. Snarare bör man som förälder, eller annan vuxen, sträva efter att låta sin egen tro genomsyra hela livet.
– I Femte Mosebok finns det som Jesus kallar det viktigaste budet; att vi ska älska Herren vår Gud av hela vårt hjärta. Direkt efter det står det att vi ska tala om detta med våra barn, när vi är inne, utomhus, på morgonen och på kvällen – det vill säga alltid och överallt. Formar evangeliet mitt liv kommer det även barnen till del, resonerar Martin Helgesson.
Vad säger du till de föräldrar som kan känna oro för att de tvingar på sina barn en viss tro?
– Det gäller att vara lyhörd för vad ditt barn säger, och det handlar också om att känna sig själv. Har jag tolerans för konflikt och oliktänkande eller är det viktigt att alla gör på mitt sätt? I så fall behöver jag vara vaksam så att jag inte dominerar. Men är jag passiv kan jag behöva utmana mig själv att stå för vad jag tycker och tänker.
– Men naturligtvis ska man också kommunicera till barnen att de inte ska tro för att jag eller någon annan säger det utan för att de själva vill.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
