Patrik Berg Almkvisth: Jag orkade bara sucka namnet Jesus

Det är tidigt 1990-tal. Under flygeln på City­kyrkans scen i centrala Stockholm ligger Patrik Berg Almkvisth och hans syster Natalie och lyssnar. Med de trampande pedalerna bredvid sig vilar de inbäddade i ett universum av toner.

– Det är mitt första musikaliska minne – tryggheten där under flygeln medan mamma och pappa spelade och sjöng tillsammans, berättar Patrik Berg Almkvisth.

Hans föräldrar Alwar och Eva är välkända profiler inom det kristna musiklivet och har arbetat med körer, musikutbildning och även som församlingsmusiker.

– Jag brukar säga till dem att allt jag gör i dag är deras förtjänst. Varje stycke jag skriver, varje ton, inget av det hade varit möjligt utan dem, säger Patrik Berg Almkvisth med ett leende som snart övergår i allvar.

I januari i år var han tillbaka i Citykyrkan i Stockholm. Tillbaka vid samma flygel där han legat och lyssnat till föräldrarnas musicerande som barn. Men den här gången var det han som spelade för dem. För pappa Alwar,­ som satt nere i en av de välfyllda bänkarna. Och för mamma Eva, som vilade i den blombeströdda kistan.

– Det kändes väldigt märkligt, men också fint. När mamma blivit sämre i cancer och började planera för sin begravning hade hon bara två önskemål. Hon ville höra ”någonting på cello” och så ville hon att jag skulle spela ”Solskur”.

Stycket ”Solskur” är titelspåret från debut­albumet som han också tillägnat mamma Eva.

– Jag fastnade tidigt för titeln. Jag tycker att det väderfenomenet är en så fin metafor för jordelivet. Att det kan vara solsken och regn vid samma tidpunkt.

Vi möts i Patrik Berg Almkvisths studio i närheten av Strandvägen i centrala Stockholm. Pianisten och producenten visar entusiastiskt en analog portastudio han nyligen köpt och börjat spela in på. I ett hörn står en orgelpipa från den numera nedmonterade och sålda kyrkorgeln från Filadelfia­kyrkan i Stockholm. I den församlingen har Patrik vuxit upp och där är han fortfarande aktiv. Flera av spåren på det nyutkomna debutalbumet "Solskur" innehåller toner från den orgeln.

Ovanför ett gammalt piano hänger en bild på föräldrarna Alwar Almkvisth och Eva Berg Almkvist. De ler och håller om varandra.

– De gav verkligen vidare sin kärlek till musiken till oss barn, konstaterar Patrik.

Hans röst är varm och han talar välartikulerat och detaljrikt när han berättar om ”Solskur”. Ett omfattande projekt som innefattar både album, en ambitiös ”booklet” i magasinsform med berättelsen bakom skivan samt en kommande kortfilm.

LUCHS musik har beskrivits som "neoklassisk" eller "neoromantisk". I Patrik Berg Almkvisths kompositioner finns blinkningar till de stora klassiska kompositörerna inom romantiken och impressionismen, men även elektroniska inslag. På det färska albumet medverkar bland andra Göteborgssymfonikernas stråksektion samt några av landets främsta blåsmusiker. Inspirationen till styckena har Patrik hämtat från sin egen livsresa, men också ur litteratur som Henrik Ibsens "Peer Gynt", August Strindbergs "Lycko-Pers resa" och Predikaren i Bibeln.

Länge var dock musikskapandet bara ett sidoprojekt för Patrik Berg Almkvisth. Själv var han övertygad om att det var skådespelare han ville bli. I skådespeleriet hade han hittat ett eget uttryck, han hade utbildat sig och medverkat i flera teater- och filmproduktioner. I någon av teateruppsättningarna behövde man dock musik och Patrik åtog sig att spela in ett stycke som kunde fånga dramaturgin i produktionen.

– Jag insåg att det där var väldigt lustfyllt för mig. Det kändes väldigt naturligt och musikskapandet blev också en del av karaktärsarbetet med rollen. Jag upplever fortfarande att musikproduktionen och skådespeleriet ger näring till varandra.

Med tiden fick Patrik fler liknande uppdrag och började även skriva musik för tv. När några av styckena lades upp på Spotify hände något märkligt.

– Från början tyckte jag mest att det var kul att mina kompisar kunde lyssna på min musik. Men plötsligt började Spotifys egna musikkuratorer att placera min musik på deras listor. Och det var då allt exploderade.

Patriks stycken hamnade på streamingtjänstens egna instrumentala listor för vila, koncentration och avslappning. Från att antalet lyssningar kunnat räknas i hundratal nåddes plötsligt miljontals av hans musik. I dag har Patrik Berg Almkvisths stycken spelats en halv miljard gånger på Spotify. Ungefär hälften av strömningarna kommer från LUCHS låtkatalog och hälften från hans andra musikaliska pseudonymer.

Hur upplevde du framgången?

– Till en början var det så klart otroligt roligt.­ Men ganska snart blev det också förvirrande. Pengar kom in via lyssningarna och jag behövde plötsligt inte göra något alls för att få lön.

Ekonomiskt oberoende är en livsdröm för många. Men för Patrik Berg Almkvisth blev den plötsliga friheten förlamande.

– Det blev väldigt existentiellt. Vad vill jag egentligen med det här jordelivet? Vad är mina drivkrafter, nu när jag kan göra vad jag vill? Jag mådde inte alls bra av det.

– I dag vet jag att frihet inte är brist på gränser. Det är först när du har ett ramverk att förhålla dig till som friheten blir överskådlig och först då blir det också frihet. Men det förstod jag inte då.

Framgångarna började på allvar under slutet av 2016 och början av 2017. Patrik hade precis fått tillträde till sin studio på en fin adress mitt i Stockholm. Men han förmådde inte att gå dit.

– Jag tappade inspirationen för att skriva musik och gick steg för steg in i en depression, berättar Patrik.

Han beskriver att när det var som sämst ville han inte längre finnas till.

– Jag ville inte ta mitt liv. Jag skulle aldrig kunna göra det mot min familj. Men däremot önskade jag att jag aldrig hade funnits. Den känslan av meningslöshet var väldigt stark.

Mitt i den värsta ångesten var Patrik Berg Almkvisth engagerad i Filadelfiakyrkans påsksföreställning ”72 timmar”, där han för tredje gången skulle spela huvudrollen som Jesus. Det var också en av vännerna i kyrkan som såg hur han mådde och fick honom att söka hjälp.

– Hon bokade en tid på Sankt Görans akutpsykavdelning och sa i princip ”jag vet att du inte orkar göra det här själv. Men du behöver det, in med dig”. Och det blev början till vändningen.

Vad betydde tron för dig under den här tiden?

– När mörkret var som mest kompakt orkade jag inte be. Gud kändes så otroligt långt borta men jag kunde liksom sucka namnet Jesus. Det fick bli min bön.

– När man mår så dåligt, är det väldigt svårt att ta till sig käcka ord och motivationsklyschor. Men där fann jag tröst i Predikaren i Gamla testamentet. Hela den boken mötte mig. Jag kände igen så mycket i de där sträva gamla texterna och det var otroligt skönt att bli mött. Att någon satt ord på det jag kände, och dessutom i Bibeln som ju utgör grunden för min tro.

Livsglädjen kom sakta tillbaka och steg för steg också lusten till skapandet. Patrik beskriver hur musiken och skapandet alltid varit en viktig pusselbit i hans liv. Också i sorgearbetet under hans mammas sjukdomstid.

– I början av förra året fick vi veta att mamma var sjuk i cancer. Det beskedet blev själva katalysatorn för hela Solskur-projektet.

Patrik Berg Almkvisth drar en parallell till brandnävan, växten vars frön kan ligga hundratals år i jorden och som börjar blomstra först när en skogsbrand drar förbi och hettar upp fröna. När sorgen drabbade Patrik och livet ställdes på sin spets förlöstes en märklig kreativitet. Han berättar om hur han under lång tid hade kämpat med stycket ”Solskur”, men känt att något fattades.

– Jag hade skrivit själva A-delen av stycket färdigt, men behövde något mer. Jag satt ofta hemma hos mamma och pappa och jobbade med det där och varje gång jag spelade just det stycket kom mamma och frågade ”vad är det där, du spelar”. Det var som att det slog an något hos henne.

I samband med sjukdomsbeskedet fick Patrik oväntat fatt i den saknade pussel­biten till stycket.

– Plötsligt var det bara som att den saknade B-delen trillade ner och föll på plats. Några dagar senare hade jag skrivit klart stycket och jag bestämde direkt att jag skulle dedikera det till mamma.

I takt med att Solskur-pojektet växte blev Patrik Berg Almkvisth allt mer angelägen om att hans mamma Eva skulle hinna höra albumet. Samma dag som skivan kom från mastringen åkte han hem till föräldrarna i Upplands Bro.

– Mamma hade blivit sämre. Hennes ben hade lagt av och motoriken var på väg att försvinna. Men hon var fullständigt närvarande och lyssnade noga när jag spelade upp hela albumet från början till slut. Hon ställde frågor om varje stycke, ville höra vissa igen. Hon ville veta de underliggande inspirationskällorna och vad i mitt eget liv som påverkat musiken. Det var en fantastisk stund.

Samma vecka somnade Eva in med familjen­ vid sin sida.

Det råder inga tvivel om att Patriks mamma varit en stor inspirationskälla i arbetet med LUCHS debutalbum. I produktionen har Patrik på flera ställen vävt in inspelningar från Evas gamla rullband­spelare, där man hör henne spela piano och läsa dikt som ung.

Genom albumet ”Solskur” tas lyssnaren med på en musikalisk resa som vindlar mellan sorgens smärta och tröstens mjuka ljus.

– Jag hoppas att det här albumet ska få utstråla en hoppfullhet. Vi behöver hopp i dag. Inte minst i kristider och i det kollektiva trauma vi upplever just nu.

– Jag försöker hålla fast vid tanken att just där skogsbranden dragit fram kan de vackraste blommorna också växa.

Vad vill du förmedla med din musik?

– Min ständiga bön varje kväll är att det här albumet ”Solskur” ska få vara till tröst för människor.

Timmarna har gått. Patrik gör sig redo att återgå till arbetet i studion.

– Jag ser all form av kreativitet som ett kanaliserande. Jag är inte urkällan till min musik, jag är bara en kanal. Musiken är ett lån från något större.

– Det händer att människor ifrån andra delar av världen hör av sig och berättar att de ”känner Gud i min musik”. För mig är det den högsta formen av bekräftelse eller beröm, säger Patrik Berg Almkvisth.

Daniel Wistrand

Daniel Wistrand är redaktör för avdelningarna Kultur och Livsstil.