Pingströrelsens flyktingarbete dokumenteras

– Många känner inte till eller har glömt bort hur mycket pingströrelsens arbete betydde efter andra världskriget. Församlingar var engagerade i flyktingarbetet från Skåne i söder till Boden i norr, säger Bertil Bengtsson.Pingströrelsens första insatser för krigsdrabbade barn inleddes redan 1938.Då beslutade sig finsktalande pingstvänner i Stockholm för att ta emot barn ifrån Finland.I början av 1950-talet hamnade i stället de tyska barnen i fokus och engagemanget för dem växte sig stark inom pingströrelsen.I bland annat Jönköping, Alvesta, Värnamo, Vetlanda och Flen öppnade pingstförsamlingarnas medlemmar dörren både till kyrkan och till sina hem.Eldsjälar låg bakom– Barnen stannade i cirka tre månader för att äta upp sig och få nya kläder. Sedan återvände de hem till Tyskland. Det var ofta eldsjälar som Eje och Ingegerd Carlsson i Jönköping som låg bakom initiativen och fick de andra i församlingen att ställa upp.I dag har arbetet med att ta emot flyktingbarn förändrats inom pingströrelsen, precis som i det svenska samhället i övrigt.I slutet av 1930-talet byggde arbetet på ett personligt engagemang, medan hjälpen i dag blivit mer centraliserad.– Det finns en förklaring till det. När kvinnorna arbetade i hemmen hade de mer tid att hjälpa de föräldralösa flyktingbarnen. I dag har folk mindre tid och därför har hjälpen förflyttats allt mer till flyktingförläggningarna och de kommunala flyktingmottagningarna.Bertil Bengtssons dokumentation av flyktingarbetet ska ingå i den bok om pingströrelsens historia som kommer att ges under december 2006.