Rahabs tro förändrade hela hennes liv

Det är ett stycke historia som fascinerar. Man kan före­ställa sig hur ryktet hade spridits om Israels folk och deras Gud som hade skickat svärmar av insekter över Egypten, dödat deras förstfödda och förvandlat vattnet i Nilen till blod.

Nu hade dessa Israeliter belägrat staden Jeriko. En väl befäst stad, trygg på ytan, men där inne fanns en kvinna som visste bättre. En kvinna som förstod att det inte först och främst var Israels folk man skulle frukta utan den Gud som uppenbarligen stod bakom dem.

Och av någon anledning som bibeltexten i Josua kapitel 2 inte förklarar är det just hos henne, byhoran, som de två Israeliska spejarna hamnar. När Rahab förstår vilka de två främmande männen vid hennes dörr är tvekar hon inte en sekund. Hon bjuder in dem, gömmer dem på sitt tak under några torkande linstjälkar och skickar deras förföljare, kungens män, vidare på ett villospår.

Blixtsnabbt formas en plan i hennes huvud.

– Gud hade lagt fram en möjlighet till räddning för henne, och det var upp till henne att ta mod till sig. Hon rätade på ryggen och klättrade uppför trappan till taket för att förhandla fram en uppgörelse som har genljudit i 35 århundraden, säger Judith Breneman, författare och samtalsterapeut.

De första dokumenterade ord som Rahab säger måste ha varit lika överraskande för spejarna som deras närvaro i hennes hem hade överraskat henne: ”Jag vet att Herren har gett er detta land…”

– Rahab hade ingen Bibel bland sina ägodelar, ingen undervisade henne om Gud – men Gudsfruktan hade grott i hennes hjärta. Hon upprepade vad hon visste för spejarna och deklarerade till slut: ”Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden”.

Läs gärna den meningen en gång till: "Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden". För de Israelitiska spejarna var det ingen nyhet – men det måste ha lämnat ett outplånligt intryck att få höra den sanningen från en okänd prostituerad kvinna på fiendens mark.

– Och Rahab slutade inte där. Hon krävde modigt att spejarna­ skulle rädda henne och hennes­ familj när de återvände för att inta Jeriko, som tack för att hon skyddat dem. Och att den här kvinnan som visar en sådan tro egentligen är en person som folk brukade undvika gör det hela ännu mer underbart, säger Judith.

När Jerikos murar föll och Israeliterna stormade staden så skonade man ett hus, Rahabs hus, med det röda snöret som hängde ut genom fönstret som ett synligt tecken. Rött som symbol för kärlek, men också för synd. Samma färg som lammets blod som slaktades för att rädda Israeliterna under deras sista natt i Egypten.

Nu gav det budskap om räddning på nytt. Rahab och hennes familj kunde lämna spillrorna av staden, lämna allt det gamla bakom sig, och börja ett nytt liv.

– Berättelsen om Rahab genomsyras av hennes mod och förväntan och vi kan lära oss mycket av hennes tro. När allt känns fel är det tryggt att kunna stå rak och säker för att du litar på det som du vet är sant. Att kunna tänka rätt är mycket viktigt i känslomässiga situationer, säger Judith.

För Gud spelar ditt förflutna ingen roll. Vem du är, vad du har gjort eller inte är inte viktigt. Poängen är vem du håller på att bli, vart du är på väg, menar Judith Breneman.

– Vågar jag lita på det som Gud har lagt ner i mig så att jag inte försummar möjligheterna Han ger mig?

Ett rött snöre var signalen

Ett rött snöre blev den signal som hängdes i Rahabs fönster för att israelerna skulle ”spara” hennes hus när de skövlade Jeriko. Samma färg som på det blod som ströks på israelernas dörrar för att rädda dem under deras sista natt i Egypten.

Blev en hjälte

Rahab räknas som en av Israels troshjältar. Hon blev även en av stammödrarna till Davids kungasläkt och är en av de fyra kvinnor som nämns i Jesus messianska släktträd.

Vart är du på väg?

För Gud spelar det ingen roll vem du har varit. Det viktiga är vem du vill bli och vart du är på väg, menar Judith Breneman, författare och samtalsterapeut.