Sicilien – en annorlunda del av Italien

På 900-talet var Palermo världens näst största stad efter Konstantinopel. Redan då hade den en lång och brokig historia. Staden grundades av fenicierna på 700-talet före Kristus, lydde därefter under grekerna och romarna innan araberna kom på 800-talet.

Senare invaderade normanderna, och som om det inte var nog styrde sedan Spanien ön i flera hundra år.

Det sägs att de blonda människor som i dag lever på Sicilien är ättlingar till normanderna. Men ön invaderades också av vandaler och östgoter, två germanska folk, så ingen vet säkert.

Vad vi däremot vet är att Palermo och Sicilien länge varit en kulturell smältdegel. Katedralen, Il duomo, är ett exempel på den stilblandning som ofta samsas i en och samma byggnad. När den byggdes på 1100-talet fanns här en moské, och i dag har katedralen både arabiska, normandiska och gotiska influenser.

– Vart du än går i Palermos gamla delar ser du den mixen, berättar Sonia Tumminelli­, som driver ett vandrarhem med sin bror. När hon har tid över guidar hon turister.

– Bästa sättet att uppleva staden är att flanera omkring. Gå in på marknaderna, ta en titt i ett par kyrkor, spendera en kväll längs strandpromenaden.

Stadsdelen Vucciria har några av Palermos charmigaste kvarter. Gatorna är vindlande med ett vimmel av folk.

Här ligger stadens mest kända matmarknad: Mercato della Vucciria. Vid en första anblick ter den sig rörig, men utbudet är fantastiskt, och det är också ett bra ställe att äta på. Prova friterad bläckfisk, som sägs vara godare på Sicilien än någon annanstans.

En halvmil sydväst om centrala Palermo ligger Monreale. Dess katedral är mer berömd än den i Palermo, kanske inte så mycket för utsidan som för vad som finns inuti. Innerväggarna är nämligen täckta av bysantiska mosaiker med motiv ur Bibeln.

Tio mil österut finner du badorten Cefalù. Denna gamla fiskhamnen klamrar sig fast längs kustremsan, och delas mitt itu av en fin strand. Bakom bebyggelsen reser sig den 270 meter höga klippan Rocca di Cefalù.

Cefalù är lillebror till Taormina vad gäller sicilianska badorter, men trivs bra med det. Här finns en småstadsidyll som inte störs nämnvärt av alla turister. Smågator, bilfria gränder och mysiga restauranger.

Men Cefalùs trumfkort är stranden, sedd som en av Siciliens bästa. De flesta badturister är inhemska och oftast lite äldre.

Minns du filmen Stromboli med Roberto Rossellini och Ingrid Bergman? Den spelades in på ön med samma namn, belägen drygt tio mil norr om Sicilien. Huset där de bodde under filminspelningarna finns kvar och kan ses. Kärleksparet orsakade ju skandal på den tiden, eftersom båda var gifta när de träffades.

Men Stromboli är framför allt känt för den berömda vulkanen, 926 meter hög och temperamentsfull som en sicilianska, sägs det. De flesta turister vill förstås bestiga den. Av säkerhetsskäl måste alla gå med en guide. Grupper på cirka 20 personer är vanliga.

Vandringen börjar sent på eftermiddagen och du når observationspunkten lagom till mörkret. Väl på toppen är det bara att vänta. Först gurglar och pyser vulkanen mest, men efter 20 minuter kommer ett utbrott. Glödande lava kastas upp i luften och kontrasterar mot den mörka himlen. Det är ett magnifikt fyrverkeri.

Sedan är det lugnt i en kvart, därefter kommer ett större utbrott. Efter att ha tittat på sceneriet är det lätt att förstå att Stromboli­ kallas Medelhavets fyr.

Sydkusten på Sicilien ser inte så många turister. Men det finns två skäl att göra en avstickare hit. Det ena är Valle dei Templi, Tempeldalen, ännu ett exempel på Siciliens mångkulturella förflutna.

Här låg under antiken den grekiska staden Magna Graecia, där flera av de mäktiga templen har överlevt både invasioner och jordbävningar.

Åtta kilometer väster om Agrigento finner du Scala dei Turchi, Turkarnas trappa. En gigantisk, kritvit kalkstensklippa omgiven av sandstränder. Vad som är ovanligt, förutom storleken och färgen, är klippans av havet formade trappsteg. Varma dagar är den full av solbadare.

Under medeltiden ankrade ofta arabiska pirater utanför klippan, därav namnet. På den tiden kallades nämligen även araber för turkar av de mindre nogräknade sicilianarna

Björn Schüberg