Ska barn frälsas?

Åke Samuelsson är pastor i Fiskebäckskyrkan i Västra Frölunda. Han har jobbat med barn i många år. Och förutom fem egna barn är han också pappa till ”Munken och Kulan”, två mellanstadiekillar som blivit både böcker och cd-skivor. Genom dem förmedlar Åke både äventyr och gudsgemenskap.

- Min grundsyn är att barnen alltid tillhör Guds rike. Det viktigaste vi kan skicka med dem är att Gud älskar dem. Han är som en god förälder som man alltid kan gå hem till oavsett vad man gjort, säger Åke Samuelsson.

Det är viktigt att barnen känner en trygghet i det. Tidigare generationers omvändelsetaktik där barnen blev osäkra på om de skulle få komma till himlen eller ej är inget han vill föra vidare.

Det händer att åttaåringar kommer till Åke och säger att de vill bli frälsta. Då brukar han fråga vad de egentligen menar.

- Förstår barnet vad frälst betyder eller vill de bara be om förlåtelse för att de svurit? När jag har barnmöte uppmanar jag aldrig barn att komma fram för att överlämna sig till Gud. Om barnet upplever att det gjort något fel tror jag det är viktigt att det får be om förlåtelse, men då handlar det inte om att bli fri från arvssynd utan om att man gjort någon illa och vill be om förlåtelse. Någon annan omvändelse skulle jag inte uppmuntra när det gäller barn.

I stället vill han att barnen ska känna glädje över att de tillhör Gud, de ska möta en varm atmosfär där de också känner sig älskade och vill vara kvar.

Först när barnen är omkring 15 år tycker Åke Samuelsson att man ska börja prata om omvändelse.

- När barn är små är tryggheten viktigast. För tonåringen är det egna beslutet viktigt, då kan man aktivt säga att ”jag vill detta”. Man måste till exempel ställa en konfirmand inför frågan om man vill tillhöra Gud, och då är det viktigt att vi har någon form eller rit för hur man gör det så att de blir bekräftade i sitt beslut.