Student: Jag lämnades ensam med mamman medan hon födde

Maja Folkesson har ända sedan tonåren känt Guds kallelse att hjälpa kvinnor som föder. Men verkligheten ute på förlossningsavdelningarna oroar henne. Nu hoppas hon att de svenska barnmorskornas protester ska leda till förändring.

Det är kris i förlossningsvården. I 19 av Sveriges 21 län råder just nu brist på barnmorskor och i Stockholmsregionen har över hundra barnmorskor sagt upp sig i protest mot arbetsvillkoren. Alla berättar de ungefär samma berättelse. Att pressen och stressen barnmorskorna tvingas arbeta under är orimlig. Att man inte har någon chans att ge de födande kvinnorna den vård de behöver, det blir inte tid för återhämtning och under arbetspassen hinner man knappt ens gå på toaletten.

Vid sidan av denna kris står Maja Folkesson. Kristen sjuksköterskestudent som redan som trettonåring visste att hon en dag ville bli barnmorska. Trots att hon vet hur verkligheten ser ut finns det passion och engagemang i Maja Folkessons röst, när hon över telefon berättar varför hon valt att satsa på barnmorskeyrket:

– Gud har lagt födandet på mitt hjärta. Jag brinner verkligen för att möta kvinnor och finnas där för dem i den utsatta situation som en förlossning är, säger hon.

Just nu går Maja Folkesson den tredje terminen på sjuksköterskeprogrammet vid Örebro universitet. Vägen till drömyrket går genom sammanlagt fyra och ett halvt års studier. Maja Folkesson måste först skaffa sig en sjuksköterske-legitimation. Sedan kan hon gå den specialinriktade påbyggnadsutbildningen för att bli barnmorska.

Men trots att hon har lång tid kvar innan hon är färdig har Maja Folkesson redan en hel del erfarenhet från olika förlossningskliniker. Under lov och helger har hon de senaste åren arbetat som undersköterska vid förlossningen i Solna, Jönköping och Örebro. Och det hon sett under arbetet, har gjort henne orolig.

– När jag går på ett pass är det bara att koppla bort allt annat och tänka att nu ska jag vara på tårna. Sen springer man som en tok mellan olika larm och förlossningar. Ibland blir man kanske nedblodad i ett rum, men det är knappt man hinner byta om innan man måste springa till nästa. Känslan är att man hela tiden behöver vara ungefär fem personer i en.

Maja Folkesson berättar att det ofta händer att barnmorskor bryter ihop och gråter för att man inte räcker till.

– Ibland kommer kollegor och berättar att de inte kan sova på nätterna eftersom de plågas av dåligt samvete gentemot de kvinnor man velat hjälpa bättre.

Ibland har överbelastningen på avdelningarna där Maja Folkesson arbetat blivit extra tydlig. Uppgifter som ska ligga på barnmorskor delegeras till henne.

– Det har hänt att jag har stått helt ensam och bistått en kvinna som fött barn. Så ska det inte vara, det är inte värdigt. Varje kvinna har rätt till en barnmorska.

Vid ett tillfälle hade kvinnan som Maja Folkesson hjälpte varit inne på förlossningen i två timmar.

– Jag sa hela tiden att “barnmorskan kommer snart”. Men hon kom aldrig. Den här typen av situationer försätter inte bara patienten för en risk, även jag känner mig utsatt.

Upplevelserna från de olika förlossningsklinikerna, och den senaste tidens uppror bland Sveriges barnmorskor har fått Maja Folkesson att fundera över sitt yrkesval.

– Det är klart jag undrar vad jag har gett mig in i. Jag kommer inte att orka arbeta på det sätt som barnmorskor måste göra i nuläget. Med kniven på strupen hela tiden. Det är faktiskt ovärdigt som det är just nu.

Samtidigt, har Maja Folkesson svårt att tänka att hon skulle ge upp sin dröm att jobba som barnmorska.

– Jag känner så tydligt Guds glädje när jag får jobba på förlossningen. Att vara där får mig att känna mig levande. Och jag tror faktiskt att jag skulle bli en bra barnmorska!

Det som i första hand lockar Maja Folkesson är mötet med kvinnorna och den blivande familjen. Uppgiften att bygga in en trygghet i rummet.

– De gånger jag verkligen älskar att jobba på förlossningen är när det uppstår ett förtroende mellan den födande och barnmorskan. Så mycket handlar om tillit, och de allra flesta barnmorskor jag jobbat med är experter på att bygga upp ett förtroende. Men att bygga förtroende kräver att man hinner stanna upp.

Det är med stor värme som Maja Folkesson beskriver de färdigutbildade barnmorskor hon hittills fått ta rygg på.

– Jag älskar barnmorskor! De har så mycket kärlek till de födande kvinnorna och det är så sorgligt att de inte får en chans att göra sitt jobb.

Många barnmorskor har också en enorm passion för födandet, menar Maja Folkesson.

– Det är just den här passionen som systemet utnyttjat för länge. Man har sett att barnmorskorna varit beredda att vända ut och in på sig själva för de födande kvinnornas skull och därför har man inte lyssnat på kraven om mer resurser och bättre lön. Det är så sorgligt att man utnyttjar barnmorskornas brinn.

Maja Folkesson är tacksam till de barnmorskor som just nu protesterar genom att säga upp sig. Kraven som barnmorskorna ställer, som bland annat innebär att det ska gå en barnmorska per födande kvinna är inte heller på något sätt orimliga, menar Maja Folkesson.

Även om hon inte tror att allt kommer att förändras på en gång, hoppas hon att arbetssituationen kan förändras på sikt. Kanske leder protesterna och uppmärksamheten kring barnmorskornas situation i medier till att saker och ting ser lite ljusare ut om några år, när Maja Folkesson är färdigutbildad.

– Den största konflikten i mig just nu är att jag känner att jag har så mycket att ge till förlossningsvården och födande, samtidigt som barnmorskor blir så begränsade. Men jag hoppas. Jag vill så gärna få chansen att göra det Gud kallat mig till!

---

Fakta: Barnmorskeupproret

• Svenska barnmorskorskor har under flera år med jämna mellanrum protesterat mot allt för hög arbetsbelastning.
• Under hösten har över hundra barnmorskor i Stockholmsregionen sagt upp sig i protest.
• Ett av barnmorskornas krav handlar om att det ska gå en barnmorska per födande kvinna. Idag tvingas varje barnmorska ofta ta ansvar till mellan tre och fem kvinnor samtidigt.
• I Göteborg har barnmorskestudenter skickat ett öppet brev till Östra sjukhuset och socialministern. Brevet innehåller en kravlista på sådant som bättre minimilön, möjlighet att ta rast , äta lunch och gå på toaletten.

---

Malin Aronsson

Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"