”Tungotalet gjorde att jag läste ett poem på gammalfranska”

Ett par gånger har det hänt att pastorn Marina Andersson från Gränna har har bett i tungor högt bland andra människor - och då blivit både förstådd, och tolkad av andra som hört henne.

– En gång sa en man till mig att jag hade stått och läst ett poem på gammalfranska, dessutom på rim, ett språk som han hade studerat och kunde uttyda. En annan gång blev jag ombedd att be för en ung man, och gjorde det i tungor, berättar Marina.

Utan att hon hade en aning om det så kämpade den mannen med tvivel på Guds existens – och han hade bett Gud om bevis.

– Efter en liten stund kom en annan man fram och tolkade min bön till svenska, samtidigt som han förklarade att jag hade pratat modern och fullt begriplig franska, berättar Marina.

Enligt mannen hade Marina bett en bön på franska som var ett direkt tilltal från Gud: "Jag har hört dina tvivel, jag ser till dig och jag tänker inte överge dig. Jag finns för dig och kommer att ta hand om dig."

– Till saken hör att jag inte kan ett ord franska, varken modern eller gammal, säger Marina.

Hur känns det att släppa kontrollen, koppla bort ditt eget förstånd och be utan att egentligen ha en aning om vad det är du ber?

– För mig är bön ett samtal med Gud, min himmelske pappa, min hjälpare och min älskade Jesus. I den relationen är jag oerhört trygg och känner vila, så när jag talar i tungor blir det en naturlig följd av att låta Gud leda min bön.

– Att släppa min egen kontroll av vad jag säger är inget problem, det är ju ändå jag som styr om jag vill eller inte vill tala i tungor.

Läs också: Vad är egentligen tungotal?