Livsstil
“Uppsalas baglady” kommer ut som rik i Arvinge okänd
Föreståndaren på Mikaelsgården: Hon brukade ofta komma hit och fika.
Man ska inte döma människan efter första intrycket. Det visar senaste avsnittet av Arvinge okänd i SVT. Där porträtteras Viviene Phillips Nilsson, en kvinna som syntes på gatan och som gärna tog del av Stadsmissionens verksamhet. Hon dolde något få kände till.
En äldre jamaicansk kvinna med böjd rygg, alltid med en “dramaten” på släp och många påsar med okänt innehåll. Så kände nog de flesta Uppsalabor den nyligen bortgångna Viviene Phillips Nilsson, som i folkmun kallades för “Uppsalas baglady”. I sista avsnittet av SVT-programmet Arvinge okänd är det just hennes 83-åriga liv som programledarna Kattis Ahlström och Niklas Källner tar reda på mer om. Det som framkommer förvånar de flesta som mötte henne på äldre dar – Viviene Phillips Nilsson var nämligen god för drygt 4 miljoner kronor. Hon ägde bland annat två lägenheter i Bergen i Norge.
En av dem som träffat Viviene Phillips Nilsson är Carola Matilainen, föreståndare på Mikaelsgården, som drivs av Uppsala stadsmission.
– Hon kom ofta hit för att fika och framför allt för att träffa Sylvester, säger Carola Matilainen, och syftar på en annan av gästerna på Mikaelsgården, som även han intervjuas i programmet.
– Det gemensamma för våra gäster är att de lever i utsatthet, sedan kan den se väldigt olika ut.
Vad tänker du när du får höra att hon var så rik?
– Jag tänker att pengar och lägenheter inte är det väsentliga för en människa utan att det är gemenskap. Någonstans måste hon haft en tomhet och en oförmåga som gjorde att det blev så här. En del av våra gäster kan reagera om någon kommer hit i bil, men då brukar jag säga att det inte spelar någon roll, för hit kommer man om man behöver det.
– Jag brukar tänka att de människor som är anpassade till samhället hellre går och köper en kaffe på Waynes, men hit kommer man för gemenskapen. Många säger att de får vara sig själva här, på ett sätt som de inte kanske får annars. Här är alla halta och lytta, på olika vis, men det är ingenting vi lägger märke till.
Så du känner dig inte lurad?
– Absolut inte. Jag tänker att vi har bröd i överflöd, och en del som kommer har pension medan andra lever på gatan, men det spelar ingen roll. Vi tittar inte på det – den som behöver bröd får komma hit och ta, så länge det finns.
– Viviene var ju speciell, det var hon, med alla sina påsar och sin gälla röst när hon ropade efter Sylvester. Jag tror hon längtade efter gemenskap, precis som vi alla gör.
I programmet framkommer det att Viviene hade dubbla utbildningar, både som sjuksköterska och barnmorska och att hon var gift med en akademiker från Uppsala i tio år innan det barnlösa äktenskapet tog slut. Hon studerade vid Uppsala universitet fram till sin död och intresserade sig för många saker, bland annat för Desmond Tutu.
Att inte döma människan efter första intrycket, är något som Carola Matilainen vill leva efter som föreståndare på Mikaelsgården och som kristen.
– De människor som kommer hit, de är intelligenta, kärleksfulla – vi ser ofta vilken kärlek det finns till medmänniskorna. Den omsorgen är på riktigt, inte bara något man säger. Sedan händer det förstås tråkiga saker och konflikter emellanåt, men det går alltid att prata om. Alla får alltid chansen att komma tillbaka hit.
Josefin Lilja är reporter och biträdande redaktör för avdelningarna Livsstil och Kultur på Dagen.
