Livsstil
Vår dotter är på väg åt fel håll
Min 16-åriga dotter har alltid gillat att följa med oss till kyrkan och hon har många kristna kompisar. Man det senaste halvåret och nu när hon hon börjat i gymnasiet skippar hon ofta kyrkans ”tonårshäng” och är hellre med andra kompisar.Vi tror inte att hon dricker eller så, men det känns som om hon dras åt ett annat håll än tidigare. Nu har hon också skaffat sig en pojkvän. Han verkar vara en fin kille, men inte kristen. Hur oroade ska vi vara och hur uppmuntrar vi vår dotter att behålla sin tro? Orolig mamma
Alf svarar: Tonåren är en period då våra barn funderar över vad de vill med sitt liv. En period då de ifrågasätter de värderingar och den tro de haft som barn. Du undrar om ni ska vara oroliga för er dotters utveckling och vad ni ska göra. Jag tänker att det finns fyra alternativ. Tre av dem tycker jag är dåliga, men ett vill jag rekommendera.
Att inte göra någonting och inte låtsas om den förändring ni märkt är att svika er dotter. Då bryr ni er inte om henne under en viktig period i hennes liv. Ni är inte heller så öppna och ärliga mot er dotter som man bör vara i en familj.
Att tjata, försöka övertala henne att följa med till kyrkan och fortsätta umgås med sina kompisar i kyrkan och kanske söka sig en kristen pojkvän i stället är inte heller ett så bra alternativ. Risken är att hon blir mer negativ och avvisande emot kyrkan och den kristna tron och också mot er.
Att tala om och tydligt visa att ni är ledsna och besvikna över att hon inte just nu tycks välja den livsväg ni önskar, kan göra att hon känner skuld för att hon gör er ledsna.
Jag tror att ni öppet och ärligt ska berätta om den skillnad i hennes liv som ni märkt. Vad beror det på att hon inte så ofta går till kyrkan och inte umgås med sina gamla kompisar? Har hennes kristna tro förändrats på något sätt? Hur är hennes nya kompisar om hon jämför med sina gamla? Vad betyder hennes pojkvän för henne? Hur ser han på hennes tro och bakgrund i kyrkan? Respekterar han den?
Lyssna aktivt och respektera hennes svar. Om ni lyssnar på och respekterar henne kommer hon också att lyssna mer på er.
Våra barn påverkas mer av vårt liv än av våra ord. Den forskning som finns visar att det som framför allt får ungdomar att ta avstånd från föräldrarna och deras tro är att de inte lever som de lär. Det som påverkar er dotter mest är därför att er kristna tro präglar ert liv, er vardag och era relationer till andra på ett positivt sätt.
Sedan vill jag rekommendera er, om ni inte gjort det innan, att prata om vad tron betyder för er. Vad är det som gör att ni tror på Gud när så många andra människor inte gör det. Var också ärliga om ni kanske ibland tvivlar och är tveksamma till vissa saker i kyrkan och i kristna människors liv. Hur har ni hanterat dessa tvivel och funderingar? Då är chansen större att hon finner en egen personlig tro.
