Vi frågar läsare: Hur har du förberett dig för pensionen?

Hur har du förberett dig för pensionen?

Ulla Nilsson, Karlstad, musik- och matematiklärare, gick i pension 2016.

Jag har haft den stora förmånen att älska mitt jobb i 43 år. Jag var färdig folkskollärare 1973, utbildade mig sen till musiklärare. De sista åren fram till sommaren 2016 hade jag musik och matte i årskurs 4-6 på Skåreskolan i Karlstad. Man skulle ju kunna tro att det skulle bli jobbigt att inte få gå till skolan. För att inte bryta tvärt har jag hoppat in som vikarie, fast bara några dagar. Ibland har jag bara hälsat på, för att få höra ”Hej Ulla” och få en massa goa kramar. Eleverna är så goa och det är mest dem man saknar.

Fråga: Finns det pensionärer i Guds rike?

Eber Vikström, Tullinge, har arbetat­ som pastor inom pingst­rörelsen från 1967–2010.

Haha, både och. Allting har sin tid – och det förutsätter att man inte blandar ihop att vara församlingsanställd och att vara trogen det man uppfattar vara Guds kallelse. Om man tror att huvudkallelsen är att predika och de tillfällena försvinner, då kan man få bekymmer. Jag har varit pastor och predikat massor i hela mitt liv, men jag har aldrig sett det som min främsta kallelse. Heltiden från Gud som jag uppfattar den har ett helt annat innehåll, och det är att leva mitt liv på ett så bra sätt som möjligt.

Fråga: Har du sett på ditt jobb som ett kall?

Birgitta Johansson, Lagan­, har arbetat mer än 40 år som sjuksköterska, varav 30 år som skolsköterska.

När jag utbildade mig till sjuksköterska i slutet av 60-talet sågs det ju allmänt som ett kall att jobba inom vården, men jag tänkte aldrig så då. Först efter tre år när jag kom in i öppenvården kände jag att det här är ju min grej. Och när jag kom in i skolhälsovården mer eller mindre av en slump, ja då får jag nog säga att jag hittade min livsuppgift.

De sista två åren trappade jag ner från heltid och det var väldigt bra. Och jag kände aldrig ett vemod över att sluta, jag tänkte bara att nu ska jag göra något nytt!