Krönikor
Vi måste ha en skola som inte tar död på drömmar
Alla elever borde få en ”dreambook”.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
De är som en skock kajor, sa en herre där vi stod på trottoaren mitt emot på Gustav Adolfs torg i Malmö. Ett 15-tal pojkar kom halvspringande i grupp. Jag fick för mig att gå rakt in i gruppen och ”heja”.
– Hallå, jag heter Alf Svensson och är en gammal politiker. Ja, gammal ser ni ju att jag är. – Hur är det? Vad gör ni?
– Ingenting.
Pojkarna rycker lite på axlarna.
– Vad ska ni bli? frågar jag.
– Ingenting.
– Men nåt vill ni väl jobba med?
– Hej då.
Det är meningsutbytet nästan ordagarant återgivet. Det kan väl verka märkligt att sätta den här lilla episoden i sammanhang med ett av historiens mest citerade tal, det oförglömliga, ”I have a dream”, som Martin Luther King höll. Men varför inte? Alla bär på drömmar. Fråga en 6-åring eller en 16-åring eller en 81-åring. Om vi slutar drömma stannar livet. Även om vi andas och finns till.
Alla elever borde få en "dreambook", tänker jag ofta. Själv har jag sett på Star for Lifes skolor i södra Afrika när barn öppnar sin egen "drömbok". Efter ett tag börjar skriva. Coacher inspirerar flickor och pojkar att tro på framtiden, fundera över och skriva ner sina förhoppningar. Det kan handla om att hjälpa mormor att få ett bättre hus, om att själva en gång bli läkare, pilot eller sömmerska, ja om allt under solen. Och så har begåvade coacher väglett. Och eleven nått insikten att man duger, att man har möjligheter, att tristessen kan få ett slut.
Samhällsklimatet bestäms långt ifrån enbart i riksdag och regering. Det bestäms i synnerhet i familje- och skolmiljöer. Politiker måste visa att man fattar detta. Jag tror inte att en ”dreambook” är lösningen. Den finns sällan i bestämd form. Men glöm inte att drömmarna finns. Finns det risk för att skolan tar död på drömmar? Om man inte klarar någon enda klass, om man aldrig får beskedet att man duger, räcker till, aldrig får beröm. Och så när ”nian” är slut står på bar backe utan den minsta hägring eller framtidsvision.
Givetvis ska vi ha en kunskapsskola! Men alla ska som väl är inte bli läkare eller piloter. Vi ska ha en skola som hjälper eleven att nå sina möjligheter. Vi ska ha en nådens pedagogik som får alla, varenda en, oberoende av bokstavskombinationer eller vad det vara månde, att känna sig värdefull. Desperation får beslutsfattare att ropa på flera poliser och strängare straff. Men långt ifrån alla av oss tror att poliser och straff dikar ur kriminella träsk. Auktorisera familje- och skolmiljön, stötta de föräldrar som själva inte orkar. Och gör i stort sett vad som helst för att elever inte ska få sina drömmar sönderskjutna och hamna i "Ingenting".
Alf Svensson är tidigare partiledare för Kristdemokraterna, riksdagsledamot, biståndsminister och ledamot i Europaparlamentet. Han medverkar sedan 2014 med gästkrönikor på Dagens ledarsida.
