Krönikor
Vid frukosten kallas Petrus till att bli herde
'Följ mig' säger Jesus och det går an att starta om just där.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Frukost på stranden vid Gennesarets sjö. Det är Jesus som bjuder. Några av lärjungarna med Petrus i spetsen, är gäster. Jag vet inte om den sistnämnde kan njuta av maten. Det ofattbara kan han se med egna ögon, att han som böjde ner sitt huvud och dog på korset, nu sitter här livs levande.
Undret över alla under borde överglänsa allt, men det är inte säkert att påskdagsjublet når Petrus fullt ut.
Jag tycker inte om uttrycket, men det är nog inte helt osant att "vi är oss själv närmast". Inre blockeringar kan göra oss förlamade så att vi inte är med när det största händer – inte mer än till kroppen.
Det värsta för Petrus är kanske inte det som faktiskt hände inför korset, att han förnekade allt samröre med Jesus. Värre är nog känslan att ha förlorat sig själv. Var han inte den starke och handlingskraftige? En man med påtaglig karisma.
Dagarna efter korsfästelsen, när han själv var mer död än levande, är ännu så nära. Men borde inte all ångest ha försvunnit den tredje dagens morgon när han väcktes av ljusa och ivriga kvinnoröster?
Nej, det stora jublet vill sig inte riktigt. Petrus känner inte igen sig själv och det han alltid kunnat kan han tydligen inte längre. Inte en fisk i näten, om inte Jesus hade kommit till hjälp.
Det är svårt att vara hjälplös, att inte ha något att visa fram. Allt som i egna och andras ögon ger existensberättigande. Det är ändå där nåden kan få en chans. Vad finns som bär i den stora osäkerheten?
För Petrus är det nog Jesu ord från måltiden precis innan korset: ”Jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.”
Eld, fisk och bröd i morgonljuset vid stranden. Det är till slut ett samtal mellan två, Jesus och Petrus. En genomträngande blick och en fråga som väntar på svar: "Älskar du mig?"
Vad tänkte den misslyckade fiskaren? Kanske – ”Ingen har känt mig som du. Ingen har sett mig, förstått mig och trott på mig som du. Ingen lyssnar som du. För allt detta är jag så tacksam och allra mest för att du kom tillbaka och en gång till sökte upp mig”.
Är det kärlek, räcker det? Jag tror det och när Petrus hör överherden tala om lammen som behöver vårdas och fåren som behöver ledas, så vet Petrus att han vill. Det är väl också kärlek?
”Följ mig”, säger Jesus och det går an att starta om just där. Jublet kanske växer inifrån, som för de första lärjungarna, som ”uppfylldes alltmer av glädje och av helig ande.”
Var och en duger som ett påskens vittne som med Petrus ord bekänner om Jesus: "Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss".
Liselotte J Andersson är resande förkunnare och själavårdare och skriver helgkrönikor på Dagen.
