Livsstil
”Vuxna är oftast mer oroliga för att prata om döden än barnen är”
Gabriel Wahl och dockan Åsskar vill förklara tuffare ämnen som Jesu död och uppståndelse för barn: Det viktigaste är att ta barn och deras funderingar på allvar.

Kan man förklara Jesu död och uppståndelse på ett sätt så att barn förstår? Självklart menar Gabriel Wahl, som tillsammans med dockan Åsskar driver podden Kylskåpsradion.
– Man ska inte underskatta barns vetgirighet eller intellekt, säger han.
”Det låter suuuuperhemskt med korsfästelsen!” utbrister tygdockan Åsskar, i Kylskåpsradions påskspecial.
Gabriel Wahl, som också är Åsskars röst, förklarar för sin dockvän och poddkollega att korsfästelse var ett av de dödsstraff som man använde i Romarriket under tiden Jesus levde på jorden, och att han blev dödad eftersom han predikade på ett sätt som de styrande inte tyckte om.
På några minuter återger Gabriel Wahl sedan, men hjälp av humoristiska inspel från dockan, mysteriet med Jesu död och uppståndelse.
”Det är klurigt, men nu har jag lärt mig att påsken handlar om Jesus, inte om påskharen”, sammanfattar Åsskar.
Sedan Kylskåpsradion släppte sitt första avsnitt för snart fem år sedan, har lyssnarna fått ta del av fakta såväl om religiösa högtider som om lustiga djur eller olika länder. Dessutom har barnen via poddens frågelåda kunnat skicka in egna funderingar. Hittills har frågelådan 14 000 inlägg. Många barn berättar om svåra saker de är med om och söker stöd hos Gabriel och Åsskar. Andra delar med sig av sina bästa skämt.
– I ett och samma inlägg kan någon skriva ”Jag är jätteledsen för att min farfar dog” och i nästa mening dra ett skämt om Åsskar. Det är ett vuxenpåfund att skilja på skratt och allvar, säger Gabriel Wahl, som gärna använder humor i Kylskåpsradion.
Nu är det snart påsk och för många kan den egentliga anledningen till vårt påskfirande vara svår att få grepp om, oavsett om man är barn eller vuxen. Hur brukar Gabriel och Åsskar göra för att förklara innebörden av att Jesus dog och uppstod?
– Jag brukar plocka ut några huvudbegrepp, som nåd och förlåtelse, och knyta an till vardagshändelser som barnen kan känna igen sig i, säger Gabriel Wahl.
– Framför allt fokuserar jag på hoppet! Jag vill berätta för barnen att även när det känns som att allt är kört, kan det öppnas en väg framåt; en som är utanför kan få vänner, en som är ledsen kan bli glad. Ljuset vinner över mörkret, även om det inte alltid känns så. Det återkommer vi ständigt till i Kylskåpsradion, så på så sätt kan man säga att påskens budskap genomsyrar allt vi gör.

Den kristna påskberättelsen handlar ju om Jesu död. Kan det bli för magstarkt för barnen?
– Oftast är vuxna mer oroliga för att prata om döden än vad barnen är. Det är jätteviktigt att vi vågar prata om döden och barnen har många frågor – vad som händer när någon dör, vad man kan känna då.
– Att Jesus dog just på ett kors kan ju framstå som lite blodigt, men inte heller blod har barn vanligtvis så stora problem att prata om. Däremot ska man inte försöka skrämma barnen. Men berättelsen om Jesus är ju inte läskig på det sättet.
En del vuxna förmedlar en tro till barn som går ut på att Gud är god - därför är vi glada. Det är en gudsbild som inte håller i långa loppet.
Gabriel Wahl
Kan man prata med barn om allt?
– Jag tror inte man ska underskatta varken barnens vetgirighet eller intellekt, och inte heller undanhålla information för barn. En del säger att ”man inte ska väcka den björn som sover”, men björnen är redan väckt och det är bättre att barnen hör något från oss vuxna än från Google.
– Det är viktigt att hjälpa barnen att sätta saker i perspektiv och förklara sådant som är svårt. Så länge man gör det kan man prata om allt: krig, utsatthet – Gud!
Ja, hur pratar man med barn om den kristna tron på ett bra sätt?
– Det viktigaste är att ta barnen och deras funderingar på allvar. Och inte heller när det gäller tron ska vi förenkla. Jag utgår alltid från att barn kan reflektera. I Kylskåpsradion vill vi bygga en kultur av att vi reflekterar tillsammans.
– En del vuxna förmedlar en tro till barn som går ut på att Gud är god - därför är vi glada. Det är en gudsbild som inte håller i långa loppet, eftersom troende också går igenom kriser. Få vuxna tror själva på en sådan gudsbild, men fortsätter ändå att förmedla den till barnen eftersom de kanske önskar att det vore så. Egentligen tror jag att det beror på att vi som vuxna inte är tillräckligt engagerade.