Livsstilskrönika
Aktivisten Dorothy Day visade hur vi kan vandra Kärlekens väg
Britta Bolmenäs berörs av Dorothy Day och hennes profetiska lärjungaskap.

Kärlekens väg är den Jesus gick för att rädda oss. Sedan skickar Han iväg oss att gå den. Vägen är sällan särskilt bekväm. Den kan se ut på många olika sätt. På Kärlekens väg behöver vi ta rygg på förebilder, som utmanar och inspirerar oss.
Dorothy Day är en sådan. Hennes liv och lärjungaskap ruskar om mitt. Dorothy, journalist, aktivist, inbiten New Yorker, levde 1897–1980. En barsk kvinna i klänning, fotriktiga skor och alltid med en scarf om håret för att hålla lössen borta.
Sitt liv ägnade hon åt att utspisa hungriga och hemlösa, be för sina fiender och att läsa Bibeln. Envist kämpade hon för rösträtt åt alla. Uthålligt protesterade hon mot samhällets systematiska orättvisor och liksom Paulus dömdes hon till flera fängelsestraff.
För Dorothy innebar Kärlekens väg visionen om ett rättvist samhälle, uppbyggt ”så att det var lite lättare att vara god”. Enligt Dorothy var detta inget projekt. Detta var bön. ”När blev ord den enda godtagbara formen för bön?” frågar hon och utmanar vår frestelse att låta tron på Jesus stanna i en privat känsla.

Insikten om inkarnationen gick rakt igenom henne. Gud själv var en av de fattiga, flyktingarna, de oönskade. Inkarnationen måste göra något konkret med oss, menade hon. Jesu liv på Kärlekens väg styrde Dorothys attityd och livsval. Gudstjänster förstärkte viljan och visionen. ”Jag blir exalterad över att vara så nära Jesus, men ju närmare jag kommer, desto mer oroar jag mig över vad Han vill av oss, vad Han skulle vilja att vi gjorde innan vi dör. ”
Jesu ord i Matteus 25: ”Vad har du gjort för dessa mina minsta” blev bokstavligen Dorothys ledord. I varje människa såg hon en katedral där Gud bor. Att möta de utsatta var för henne att möta Kristus. ”Ögonblickets sakrament” – så kallade hon dessa möten. ”Den som inte känner igen Kristus i de fattiga är en ateist”, sa Dorothy och tillade: ”Vi älskar bara Gud så mycket som vi älskar den vi minst gillar.”
Dorothys liv förändrade oräkneliga andras liv. Men lätt, nej det blev hennes liv aldrig. Titeln på självbiografin avslöjar något av priset hon betalade. Den heter The long loneliness (Den långa ensamheten). Hennes kraftkälla i det många gånger omöjliga arbetet var bönen. Hur tung och trög dagen än var så tackade hon Gud. Då, skriver hon, ”nästlade sig bönen in i hjärtat så att glädjen fyllde mig”.
Dorothys envisa profetiska lärjungaskap och uppmanande citat påverkar mig. ”Vi är här – jag upprepar – vi är här för att följa Jesus exempel!”, ropar hon.“ Vi försöker för ofta vara hjältar i stället för att vara vanligt snälla och omtänksamma. Oroa er inte för att vara effektiva. Koncentrera er bara på att vara trofasta mot sanningen”.
Dorothy visar ett av alla olika sätt att följa Jesus på Kärlekens väg i en värld som vår. I fastan ber vi: Visa mig, Jesus, hur jag kan ta ett steg på Kärlekens väg i dag.