Livsstilskrönika

Aktivisten Dorothy Day visade hur vi kan vandra Kärlekens väg

Britta Bolmenäs berörs av Dorothy Day och hennes profetiska lärjungaskap.

Britta Bolmenäs, bibelkrönika.
Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Kärlekens väg är den Jesus gick för att rädda oss. Sedan skickar Han iväg oss att gå den. Vägen är sällan särskilt bekväm. Den kan se ut på många olika sätt. På Kärlekens väg behöver vi ta rygg på förebilder, som utmanar och inspirerar oss.

Dorothy Day är en sådan. Hennes liv och lärjungaskap ruskar om mitt. Dorothy, journalist, aktivist, inbiten New Yorker, levde 1897–1980. En barsk kvinna i klänning, fotriktiga skor och alltid med en scarf om håret för att hålla lössen borta.

Sitt liv ägnade hon åt att utspisa hungriga och hemlösa, be för sina fiender och att läsa Bibeln. Envist kämpade hon för rösträtt åt alla. Uthålligt protesterade hon mot samhällets systematiska orättvisor och liksom Paulus dömdes hon till flera fängelsestraff.

För Dorothy innebar Kärlekens väg visionen om ett rättvist samhälle, uppbyggt ”så att det var lite lättare att vara god”. Enligt Dorothy var detta inget projekt. Detta var bön. ”När blev ord den enda godtagbara formen för bön?” frågar hon och utmanar vår frestelse att låta tron på Jesus stanna i en privat känsla.

Dorothy Day
Dorothy Day 1897–1980.

Insikten om inkarnationen gick rakt igenom henne. Gud själv var en av de fattiga, flyktingarna, de oönskade. Inkarnationen måste göra något konkret med oss, menade hon. Jesu liv på Kärlekens väg styrde Dorothys attityd och livsval. Gudstjänster förstärkte viljan och visionen. ”Jag blir exalterad över att vara så nära Jesus, men ju närmare jag kommer, desto mer oroar jag mig över vad Han vill av oss, vad Han skulle vilja att vi gjorde innan vi dör. ”

Jesu ord i Matteus 25: ”Vad har du gjort för dessa mina minsta” blev bokstavligen Dorothys ledord. I varje människa såg hon en katedral där Gud bor. Att möta de utsatta var för henne att möta Kristus. ”Ögonblickets sakrament” – så kallade hon dessa möten. ”Den som inte känner igen Kristus i de fattiga är en ateist”, sa Dorothy och tillade: ”Vi älskar bara Gud så mycket som vi älskar den vi minst gillar.”

Dorothys liv förändrade oräkneliga andras liv. Men lätt, nej det blev hennes liv aldrig. Titeln på självbiografin avslöjar något av priset hon betalade. Den heter The long loneliness (Den långa ensamheten). Hennes kraftkälla i det många gånger omöjliga arbetet var bönen. Hur tung och trög dagen än var så tackade hon Gud. Då, skriver hon, ”nästlade sig bönen in i hjärtat så att glädjen fyllde mig”.

Dorothys envisa profetiska lärjungaskap och uppmanande citat påverkar mig. ”Vi är här – jag upprepar – vi är här för att följa Jesus exempel!”, ropar hon.“ Vi försöker för ofta vara hjältar i stället för att vara vanligt snälla och omtänksamma. Oroa er inte för att vara effektiva. Koncentrera er bara på att vara trofasta mot sanningen”.

Dorothy visar ett av alla olika sätt att följa Jesus på Kärlekens väg i en värld som vår. I fastan ber vi: Visa mig, Jesus, hur jag kan ta ett steg på Kärlekens väg i dag.


Lyssna på podcasten Veckans bibelkrönika här

Fastlagssöndagen - Tema: Kärlekens väg

Gammaltestamentliga texten: Höga visan 8:6-7

Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta, som ett sigill vid din arm. Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga. Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den. Om en man gav allt han ägde för kärleken, vem skulle ringakta honom?

Episteltext: Andra Korinthierbrevet 5:14-21

Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem. Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre.

Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

Evangelium: Markusevangeliet 10:32-45

De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: ”Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå.”

Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: “Mästare, vi vill be dig om en sak.” ”Vad vill ni att jag skall göra för er?” frågade han. De svarade: “Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.” Jesus sade: “Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?” De svarade: “Ja, det kan vi.” Jesus sade: “Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill.”

När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. Jesus kallade till sig dem och sade: “Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Psaltaren: Psalm 86:5-11

Ja, Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig. Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Herre, bland gudarna är ingen som du, inga gärningar är som dina. Alla de folk du har skapat skall komma och tillbe inför dig, Herre, och de skall ära ditt namn. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning. Lär mig att helhjärtat vörda ditt namn.

Powered by Labrador CMS