Livsstilskrönika
En del blir glada när de får en diagnos - sjukt va!
Åsa Molin: I Jesus ögon finns det ingen som är helt frisk, hela världen är ju indragen i syndens sjukdom.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Det låter sjukt, men en del människor blir glada när de får en diagnos av sin läkare. Jag har en vän som sedan hon var barn har känt att det är något som inte stämmer, och nu då hon som vuxen fick sin diagnos föll alla frustrerande bitar på plats. Hon kände en lättnad i hela kroppen.
Eller som Maria skrev i SvD:s artikelserie “Åldras med adhd”: “Jag är så tacksam för att jag har fått hjälp, att jag nu förstår att jag varken är ointelligent eller lat.” Själva diagnosen i sig är inte rolig att få, men äntligen har man fått förklaringar till det som tidigare varit oförståeligt. Eller som för Kenny som i samma serie berättar hur han fått alla möjliga olika slags mediciner och behandlingar, bland annat elchocker, men att det var symptomen man försökte komma till rätta med - själva grund-diagnosen förblev okänd.
“Jag har haft svårt att sätta fingret på vad det är som ger mig ångest. Hur ska man då kunna be om hjälp?”
Jag funderar mycket på detta med att vara frisk och att vara sjuk. Man kan vara frisk men känna sig sjuk, det brukar kallas för hypokondri. Men vad heter det när man är sjuk men tror sig vara frisk? Kanske bara vanlig förnekelse. Är vi som mänsklighet friska eller är vi sjuka? Allt som har med sjukdom att göra håller vi helst ifrån oss. Om någon antyder att det är något fel på oss, att vi är sjuka på något sätt, så tar vi det som en anklagelse. Är det därför Jesus svarar fariséerna så märkligt i dagens text? När Jesus äter och umgås med syndare, så kommer de skriftlärda, de kunniga och hängivna, och ifrågasätter honom. Jesus svarade: “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
Det kan låta som att Jesus kallar de skriftlärda för rättfärdiga och kärnfriska, men om man läser de andra samtalen han har med dem, så förstår man att det inte alls är hans bild. I Jesus ögon finns det ingen som är helt frisk, hela världen är ju indragen i syndens sjukdom.
Att hela mänskligheten är sjuk blir man inte poppis av att säga. Men vad är alternativet? Att säga att all den destruktivitet, förvirring, likgiltighet, girighet och allt det våld som vi ser är det friska tillståndet av mänskligheten?
Jag funderar på vad som krävs för att vi skall kunna höra Guds diagnos av oss som syndsmittad mänsklighet som de goda nyheter som de är?
Hur kan vi som kristna berätta om vår gemensamma sjukdom, så att det inte låter som en anklagelse, utan som en diagnos som gör att människor andas ut, att man känner att man förstår sitt liv. Aha! Bitarna faller på plats. Som en lättnad i hela kroppen.
Jesus tryckte inte upp diagnosen i ansiktet på de han mötte. Men för de som visste att allt inte stod rätt till, som var trötta på fel diagnos och fel medicin, för dem blev mötet med Jesus en befrielse. De mötte en läkare som satte fingret på deras djupaste problem, utan att döma. Som inte flådde dem på pengar för sin medicin. Utan bara delade ut den - gratis. Helt sjukt.
Lyssna på Veckans bibelkrönika
Åsa Molin är lärare på Akademi för ledarskap och teologi (ALT) och författare. Hon skriver gästkrönikor på Dagens ledarsida.
