Livsstilskrönika

Jag försökte betala men blev stoppad

Hanna Simonsson: Min väns ord “ta inte ifrån mig glädjen över att få ge” fick mig att tänka efter

Person betalar med kort. Infälld bild på krönikören Hanna Simonsson.
I veckans bibelkrönika berättar Hanna Simonsson om hur en vän insisterade att bjuda henne på lunch, även fast det var en stor ekonomisk utgift för vännen.
Publisert Sist oppdatert
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Har du någonsin frågat ett barn som just fått en påse med godis eller chips om du kan få något? De är svårcharmade. Föräldern får ofta säga “Dela nu med dig” och barnet delar med sig, men nöd och näppe till slut. Det kanske inte görs genuint, men däremot får de lära sig att dela med sig.

Vi i Sverige har det ändå ganska bra. Det är inte alltför ofta som vi faktiskt behöver dela med oss. Hade vi däremot levt i ett u-land så hade nog vår mentalitet varit en helt annan. Jag tror ibland att vissa texter i Bibeln kan bli svåra för oss att relatera till eftersom vi till synes lever ganska gott i Sverige.

Det är inte mängden pengar som spelar roll, utan var hjärtat är i gåvan.

Dagens text handlar inte om mängden av vad man ger, utan hjärtats vilja i det man ger. Sådant märks. Änkan ger av hela sitt hjärta i total förtröstan till Gud. Jag undrar om hon ens förväntade sig att få något tillbaka? För visst kan vi lätt hamna där? “Gör jag detta för dig så får du göra detta för mig”. Eller, hur många gånger säger vi inte “jag älskar dig” och förväntar oss att personen ska svara samma tillbaka? Är det egentligen därför vi säger just “jag älskar dig”? För att vi själva behöver höra det? Det är just detta vad Jesus hjälper oss förstå i dagens text – att ge helhjärtat, med hela vår själ.

Jag åt lunch med en god vän, som är pensionär för ett tag sedan. När vi skulle gå ville denna person betala för oss båda. Jag visste att min ekonomi var bättre och sa emot, men då svarade min vän: “Ta inte ifrån mig glädjen över att få ge”. Det är inte mängden pengar som spelar roll, utan var hjärtat är i gåvan. Vi uppmuntras i dagens text att ge, oavsett om det är materiellt, pengar, tid eller resurser, oavsett våra omständigheter.

Det som väcks i mig när jag läser denna text är en kort, mycket enkel frågeställning. Nämligen: Varför?

Varför gör vi de val vi gör? Varför går vi i kyrkan? Varför ger vi kollekt? Varför säger vi vissa saker till människor vi möter? Varför sjunger vi lovsång och psalmer?

Det är inte för vår egen skull. Det är kanske inte ens för den andra personens skull eller för de som får pengarna från kollekten. Varför skall vi ta efter änkan helhjärtade givande? Jo, för att Gud ska ha all ära. Det kommer alltid först. Sedan kommer den goda frukten av det.

Nittonde söndagen efter trefaldighet - Tema: Trons kraft

Episteltext: Hebreerbrevet 11:1-7

Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd. I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud och att det vi ser inte har blivit till ur något synligt. I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain och fick vittnesbördet att han var rättfärdig – Gud vittnade själv om hans offer – och tack vare tron talar han ännu, fast han blev dräpt. I tro togs Henok härifrån så att han inte behövde se döden. ‘Man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom härifrån.’ Dessförinnan fick han vittnesbördet att ‘han hade funnit nåd hos Gud’. Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom. I tro byggde Noa, uppfylld av helig fruktan, en ark för att rädda de sina, sedan han hade fått en uppenbarelse om det som ännu inte kunde ses. Därmed blev han till en dom över världen och fick själv del i den rättfärdighet som kommer av tro.

Powered by Labrador CMS