Livsstilskrönika
Jesus gav en spädbarnsenkel uppmaning men vi klarar inte att leva efter den
Rickard Sundström: Jag provoceras av min oförmåga att leva ut Jesus grundkurs i medmänsklighet.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Den finns itutad i söndagsskolebarn sedan urminnes tider. Den är broderad i korsstygn och långstygn. Det skulle inte förvåna mig om den finns i potatistryck eller som graffitti. Den gyllene regeln. Det är så vi kallat den. Gyllene, för att den toppar listan. Guldkantad, för att den säger allt som behöver sägas.
“Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni göra för dem.” Krigens förgörare. Det är därför små barn ska lära sig den innan de tappat mjölktänderna och det är nog därför den klivit utanför slutna kristna cirklar och blivit till allmänt folkvett. Det är snudd på grundkurs i att vara människa att någon gång referera till Den gyllene regeln; Jesus superkomprimerade vishet för mänskligheten.
Helgens bibeltext är Jesus glasklara ord om hur Guds vilja för mänskligt liv tillsammans med andra ska göras. Hela lagen och profeterna i en oneliner. Att göra mot andra som man själv vill bli behandlad. Att tänka om andra som man själv vill bli omtänkt. Att kommentera andra i samma anda som man själv vill bli beskriven. Att mäta andra med samma måttstock som man själv vill bli avsynad.
Traditionellt hade det där och då varit väntat att formulera sig i en negation, alltså att via ett förbud skapa ett påbud: “Gör inte si eller så”. Men Jesus borrar hål i bergväggen och mejslar fram den smala vägen som leder till liv. Inte genom förbud, men genom radikal kärlek. Slagborren för detta hämtar sin kraft i Guds godhet och generositet (Matt 7:11). Matteus 7:12 ska inledas med ett “därför”, något Bibel 2000 tappat bort.
Men Jesus borrar hål i bergväggen och mejslar fram den smala vägen som leder till liv. Inte genom förbud, men genom radikal kärlek.
Jag provoceras av min oförmåga att leva ut Jesus grundkurs i medmänsklighet. Över att teorin är busenkel och att praktiken ofta lyser med sin frånvaro i både söndagsskolan och parkeringshusen. Jag vill skälla ut diktatorer och kärlekslösa galningar för att de inte kan ta Jesus spädbarnsenkla uppmaning och leva efter den, att vara människor och inte monster. Jag vill peka finger åt folk på min gata eller kräva fler gyllene regler bland gängkriminella och in i hjärndöd nätmobbing på Snapchat. Jag och min bjälke i ögonvrån.
Hjälplös. Jag är oftast så oförmögen att osjälviskt leva efter Jesus enkla regel en vanlig dag i mitt lilla vanliga liv. Mina bräckliga slutsatser blir:
Jag behöver Jesus! Lämnad åt mig själv är jag dömd att fördöma allt och alla. Jag behöver ständig fortsatt förändring till större Kristuslikhet. Med en default-setting inställd på att sätta mig över andra och klämma till i stället för att älska andra som jag älskar mig själv behöver jag vara kvar på drejskivan i Guds envisa händer. Jag behöver leva nära andra som delar denna längtans kompassnålsriktning.
Älska dina fiender som dig själv. Den smala vägen. Bergsprängaren. Krigens förgörare.
Lyssna på Veckans bibelkrönika
Rickard Sundström är predikant, författare och poddare. Han skrev tidigare bibelkrönikor i Dagen.
