Livsstilskrönika
När jag kör hoj måste jag lyfta blicken, det glömmer vi i vardagen
Hanna Simonsson: Att bibehålla direktseendet kan vara jättesvårt, men jag tror att det bibehålls av att vi umgås med Herren.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
I dagens evangelietext läser vi bland annat om “Lyft blicken”! En banal bild om detta är när jag kör motorcykel. Då tvingas man ibland att göra inbromsningar i höga hastigheter och på körskolan får man lära sig hur man bromsar i en fart av till exempel 90 km/h. Min lärares mantra var då “Lyft blicken!”. Lyft blicken för att få den bästa och mest kontrollerade inbromsningen. Vad händer om vi inte lyfter blicken, om vi bara tittar ner på oss själva? Ja, vi blir upptagna av vårt eget, vad det nu än kan bestå av, och missar det som är framför våra ögon. Vad hände när lärjungarna lyfte blicken? Jo, “Då såg de ingen utom Jesus.”
Så, vi får lyfta vår blick, och då ser vi ingen utom Jesus. Är det så enkelt? Återigen tänker jag på körskolan, fast denna gång på när jag skulle ta B-körkort. Jag läste på om att vårt direktseende utgör endast 1 procent av vårt synfält och att periferiseendet utgör hela 99 procent. Vi kan lyfta vår blick och ha vår blick på Jesus - vårt direktseende, det långa seendet. Men det finns mycket runt om oss som surrar och upptar vårt fokus. Att bibehålla direktseendet kan vara svårt, jättesvårt, men jag tror att det bibehålls av att vi umgås med Herren. När vi läser vår bibel, när vi ber – då ser vi Jesus i vår vardag, även i allt det som surrar omkring oss.
Jesus säger också: “Stig upp, var inte rädda”.
Många människor kan ha svårt för uttrycket gudsfruktan, som om det skulle handla om en rädsla för Gud. Men vad det handlar om är respekt.
Varför är lärjungarna rädda? Därför att Jesus, så som de kände till honom, förvandlades, förhärligades inför deras ansikten. Man brukar säga att man ska ha en gudsfruktan. Många människor kan ha svårt för detta uttryck, som om det skulle handla om en rädsla för Gud. Men vad det handlar om är respekt. En banal jämförelse till fruktan kan vara ett väderomslag. Jag kan vandra i sol och värme och njuta av det – det känns härligt. Men plötsligt vänder vädret och det blir storm, åska, blixtrar och stark vind. Det är inte lika härligt och jag behöver söka skydd. Jag behöver ha respekt för vädret! Jag vet att det kan vara njutbart att vara i, samtidigt som det kan bli mäktigt inför mig. En fruktan för Herren är en respekt, Han är både lamm och lejon!
Men Han säger också “var inte rädda” och i slutet av dagens evangelietext läser vi om hur Jesus väljer att lämna den plats där Hans förvandling pågår och går fram till lärjungarna.
Lyft blicken, se Jesus, var inte rädd – Han går fram till dig!
Hanna Simonsson är projektledare och organisationsutvecklare inom OAS-rörelsen, medverkar i Dagens podd "5 minuter med Gud".
