Livsstilskrönika
Skulle vi lyssna på profeten Amos sommarprat?
Sommarpratarens budskap gäller alla som älskar pengar mer än de fattiga, skriver David Fiske utifrån söndagens bibeltexter

Ett sus går genom presskonferensen när årets sommarpratare ska offentliggöras. Förutom aktuella kändisar, sedan länge inaktuella kändisar, ett par framgångsrika företagare, några rörande livsberättelser, en före detta partiledare och ett tjog influensers presenteras en udda figur: En gammaltestamentlig profet som inte gjort sig känd för att dra lättsmälta anekdoter och småroliga observationer. Krönikörerna tävlar om att spekulera vad han kommer tala om. Vilka kommer hängas ut i hans svaveldoftande strafftal? Vilka politiker och miljardärer? För inte kommer profeten ha mage att peka sanningens finger mot vanligt folk?
Så kommer den första fredagen i augusti och semestersverige pågår i sakta mak. I hängmattor och strandstolar rattar hundratusentals människor in P1. Efter den sedvanliga presentationen hörs en varm men torr röst. ”Jag heter Amos och jag är dagens sommarpratare”. Första låtvalet är Miss Lis Hälsa Gud och profeten tar till orda: ”Jag vill först bekräfta att Gud fått hälsningen och gråter med er över orättvisorna i världen. Men faktum är att Gud har en hälsning till er, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet”.
Ett land utan svaga visar inte på styrka utan på egoism.
David Fiske
Majoriteten av lyssnarna slappnar av med förvissningen att den motsträviga profeten valt att endast adressera politiker och bolagsstyrelser. Profeten fortsätter:
”Ni säger: När är semestern slut så att vi kan jobba över, och helgen så att vi kan tjäna ännu mer? Då ska vi frisera deklarationen, betala svart och fuska med skatten. Vi ska köpa kläder som sytts av undernärda barn, klaga på tiggaren vid mataffären och sälja våra trasiga mobiler till överpriser på blocket. Gud kommer aldrig glömma vad ni gjort.”
Semesterkänslan försvinner i takt med att lyssnarna förstår att profeten Amos vänder sig till hela folket. Budskapet gäller inte några makthavare utan alla som älskar pengar mer än de fattiga och de som hamnat utanför skyddsnäten.
Söndagens tema är ”goda förvaltare” och Amos vänder sig till dem ”som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet” och blottlägger deras synd. Ett land utan svaga kanske låter härligt och ekonomiskt fördelaktigt, men var ska de svaga ta vägen? Och vad säger att det inte är du som plötsligt är den svaga? Ett land utan svaga visar inte på styrka utan på egoism. Däremot visar det land på styrka som stöttar och styrker den svage och hjälper den fattige att få livet att gå ihop.
Sommarprataren har gett sitt budskap och mitt i inflation och skenande priser får vi denna text i knät. Vågar vi sätta oss på de anklagades bänk och för en stund vara de som Amos kritiserar?