Livsstilskrönika
Våra små frön förvandlas till livgivande träd när vi dör
David Fiske om att ta vara på vårt liv och på vår jord nu, i väntan och längtan efter något större
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Varje höst ligger kastanjer utspridda i vårt hus. I hallen, på köksbordet eller på en oväntad plats i vardagsrummet. Det är min yngste son som har för vana att plocka hem ett antal på väg hem från skolan. Detta har han gjort länge och när han var tre-fyra år ville han plantera ett kastanjefrö. När vi köpte vårt hus var det dags, och kastanjen grävdes ner i trädgården och vattnades. Min son blev både orolig och besviken när det inte hände något på en gång. Och även flera år senare var det stora kastanjeträd han sett framför sig bara en liten späd planta med ett blygsamt antal löv. Nu, åtta år senare, börjar vi ana att det kommer bli ett träd.
Om vi har vårt hopp i vår hälsa, våra karriärer, pengar och prylar, då är svaret nej.
Paulus jämför vår jordiska kropp med ett frö som behöver dö för att kunna växa till det träd som Gud tänkt. Vår kropp och tillvaro i himlen blir annorlunda än här på jorden, ändå är de nära sammankopplade. Utan mitt frö här och nu kan mitt träd i himlen aldrig växa. Det är lätt att förringa fröet och räkna ut dess kraft.
När tillvaron här på jorden är svår och bakslagen duggar tätt, är det viktigt att lyfta blicken och med Guds hjälp ana vad mitt frö är tänkt att bli. Vi kan även luras till tanken att bara den himmelska kroppen är viktig och därför slarva med den kropp och det jordklot vi har nu. Men fröet vi har är värdefullt för Gud. Paulus betonar att både de himmelska kropparna och de jordiska har sin glans. Hoppet om himlens frid och harmoni får aldrig leda till att vi struntar i jordens krig, konflikter och miljöförstöring. Nuet är en del av evigheten och varje människa är det frö som kan blomma ut genom Jesu död och uppståndelse.
Som en tydlig kontrast till söndagens tema “Vårt evighetshopp” har vi Jobs rop på hjälp: “Vad har jag för hopp?... Går hopp och lycka med mig i dödsriket?” Svaret är att det beror på. Om vi har vårt hopp i vår hälsa, våra karriärer, pengar och prylar, då är svaret nej. Om hoppet är Jesus är svaret däremot ja. Han har redan gått före. Att känna Jobs oro inför döden är naturlig, hur ska vi kunna förstå att våra små frön förvandlas till livgivande träd när vi dör? Och sorgen över den som gått före in i den eviga vilan är påtaglig och sann. Men genom Jesus finns även en annan sida av verkligheten – de som gått före har uppstått oförgängliga i härlighet och fulla av kraft. Jesus lovar att Guds vilja är att inte “låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig”.
Kastanjerna i huset och det blygsamma kastanjeträdet i trädgården påminner mig om vårt evighetshopp. Hoppet om att Jesus förvandlar mitt enkla frö till något stort och livskraftigt. Vad påminner dig om hoppet denna allhelgona?
David Fiske är föreståndare i Kristinakyrkan i Lindesberg. Han har tidigare skrivit krönikor på Dagens livsstilssidor utifrån kyrkoårets bibeltexter och vad det kan betyda för oss i dag.
