Livsstilskrönika
Vi kristna måste sluta gå runt i försvarsställning
Vissa dagar går jag fortfarande runt med en känsla av att min tro är något som folk kommer att skratta åt.
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens återkommande skribenter. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Att vara kristen är att vara ett miffo. Det fick jag lära mig i lågstadiet. En dag kom jag till skolan med en väldigt frälst nyckelring. Jag tror att jag hade köpt den vid vår kyrkas bokbord. Nyckelringen bestod i en blå plastbricka med ett uppståndelsekors på, och jag satte den på min skolväska. Jag ville visa alla att jag trodde på Jesus, men jag var inte beredd på hur mycket det skulle svida.
När skoldagen var slut den där dagen ville vår lärare att klassen skulle vara tyst så att hon kunde säga några avrundande ord. Men just den här dagen var det omöjligt att få tyst på oss. Någon hade fått syn på något roligt, och det roliga spred sig som en tisslande, fnissande löpeld genom klassrummet. Alla verkade nås av det, till och med min bästis. Till slut böjde jag mig fram till henne och frågade henne vad hon skrattade åt. Då pekade bästisen på min ryggsäck och på nyckelringen med korset som dinglade där. Det var det alla skrattade åt.
Människor som har garden uppe blir lätt lite osköna.
Kanske var du ett lika kristet barn som jag, och kanske har du liknande upplevelser i bagaget? Det är lätt att att tycka synd om oss för att vi behövde stå ut med det där. Men vet ni, ibland undrar jag om jag låtit den där händelsen forma mig för mycket. Så att jag fortfarande tror att jag går i lågstadiet.
Vissa dagar går jag fortfarande runt med en känsla av att min tro är något som folk kommer att skratta åt. Något jag måste vara beredd att försvara. Det är dumt, för människor som har garden uppe blir lätt lite osköna.
Jag har precis kommit tillbaka från den årliga Bokmässan i Göteborg. Platsen där Sveriges finkultur möts. Bland montrar och scener trängs författare, och andra sorters kändisar. Och så vi från podden Dagens människa som vill prata tro med folk. Det var fjärde gången jag åkte dit i det här syftet.
Första året gick jag runt och undrade om jag var ett miffo. Beredd på att finkulturen skulle peka på min Jesus-nyckelring och skratta. Men för varje år har jag fått mer mod. För vet ni, folk på bokmässan skrattar inte. Tvärtom är det oväntat många som vill prata tro med oss på tidningen Dagen. Oväntat många som säger att de också har någon slags tro. Men det som rör mig allra djupast är alla de som säger att de önskar att de hade en tro. Att de faktiskt är lite avundsjuka på det vi har.
Nej, att vara kristen innebär inte att jag är ett miffo. Det innebär att jag har en skatt. Under Bokmässan blev jag än en gång påmind om att vi kristna måste sluta gå runt i försvarsställning. De flesta omkring mig går inte i lågstadiet, och de kommer inte att skratta. Vem vet, de kanske längtar? Så kom igen, plocka ned garden och gör dig beredd på att dela med dig istället.
Malin Aronsson är redaktör för Dagens relationsmaterial, krönikör och en av två programledare för podden "Dagens människa"
