Livsstilskrönika
Vi söker tystnad men pratar i munnen på varandra
Rickard Sundström: Tystnaden har inte bråttom, men det har vi.

Sakarias hade varit stum i nio månader. Det hade varit änglabesök och overkligt svårt att köpa rakt av för Sakarias att han och hans hustru, som var överåriga, skulle bli föräldrar.
“Eftersom du inte trodde på mig kommer du bli stum och vara det ända tills det sker”, hade ängeln Gabriel sagt och så blev det. En ofrivillig tystnad. Barnlösheten byttes till ordlöshet.
Så föds sonen, seden var omskärelse och i samband med den namngivningen. Alla tänker “Sakarias” efter barnets far. Elisabet protesterar och Sakarias drar fram en skrivtavla och bedyrar att grabben ska heta Johannes och inget annat och plötsligt är den envisa, ordlösa tystnaden över för Sakarias. Det första som kommer ur honom är profetiska ord över deras barn.
Tystnaden
Vi dränks i ord, i strofer och budskap, i inlägg och kommentarsfält, i ogenomtänkta åsikter och välslipade argument. Det är så mycket ord i omlopp att de knappt har något värde kvar. Inflationen slår hårt i plånboken, men i ordförrådet är det ännu värre.
Tystnaden är inte alltid rolig, men det vill vi ha, så vi tar på oss hörlurarna och pratar i munnen på varandra.
Rickard Sundström
Det finns en tystnadens inbjudan till varje Jesus-efterföljare i Sakarias livsöde. Att ta emot det Gud talar, ger, visar, antyder och viskar och sedan vara tyst. Gärna nio månader eller mer. Sköra, nyhörda, levande Gudstilltal behöver ofta tystnaden för att växa till livsduglighet om de ska planteras ut och slå rot i köldnätter och det brutalt hårda klimat vår värld blivit. Tystnaden har inte bråttom, men det har vi. Tystnaden har inte alla svar, men det har vi och alla våra snabba repliker och otuggad respons. Tystnaden är inte alltid rolig, men det vill vi ha, så vi tar på oss hörlurarna och pratar i munnen på varandra.
Grundfärgerna
När Johannes var åtta dagar gammal talade Sakarias profetiska ord över honom. Han målade en Gudsbild med grundfärger som behöver färga allt tal om Gud och som senare gav Johannes döparens ord en skärpa och uppfodring till omvändelse ingen retorikkurs kan lära ut:
Att frälsningen är här med förlåtelse för våra synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Att Gud ska komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, han ska styra våra fötter in på fridens väg. Att vi ska få tjäna Gud utan fruktan, räddade från alla fiender och alla som hatar oss. Guds barmhärtighet till följd av Guds trofasthet mot sitt förbund.
Texten bjuder in till tystnad och mjukare tonläge, till en kalibrerande självrannsakan om ditt och mitt tal om Jesus har grundfärgerna hämtade ur Sakarias färgburkar eller ifall vi börjat blanda egna färger med pigment av otålighet och oumbärlighet för Gud.
Johannes döparen erkände att han inte var Messias. Tänkvärt.