Attraktivt om en tro som bär

Det är en pånyttfödd Peter Johansson som serverar sitt femte album. Något har hänt och märks i både låtskrivandet och produktionen som den här gången drar mer mot svensk pop än amerikansk västkustrock. Det finns förklaringar. När det var dags för inspelning checkade Peter in hos Studio Emanuel i Örebro, vilket i sin tur var frukten av ett samarbete som inleddes härom året när hjälpprojektet ”För kärlek skull” genomfördes. En idé som ursprungligen Peter kläckte och där han bidrog med sången ”Det kunde varit jag”, som också finns med på detta album.

Flera välsjungna duetter (Sophia Andersson, Bitte Bernhardsson och Agnes Grahn) sätter färg på skivan. Tillsammans med sitt produktionsgäng har Peter lyckats mejsla ut egenheterna i materialet så att nästan alla sångerna står ut lite på sitt eget alldeles speciella sätt.

Några sånger har en alldeles särskild nerv. Framför allt gäller det ”Regnet faller”, en känsloladdad ballad som jag vill utnämna till Peters ”Under ytan”. En välfunnen cello bidrar till den känslan.

Jag är också väldigt förtjust i ”Då vilar jag i dig” där Peter lekfullt formar orden till en förtröstansfull kärleksförklaring. ”Tillit” är en skiva fylld av tro utan att fördenskull framstå som tvärsäker på något sätt. Det är alltid mer attraktivt så.

Urban Thoms

Urban Thoms är mångårig skribent på Dagen.